Också Åland måste dra sitt strå till stacken

I måndagens Ålandstidning har Stephan Toivonen och Jan Grönstrand varsin insändare. I båda hävdas att Ålands koldioxidutsläpp är så små ur ett globalt perspektiv, att de inte har någon betydelse för miljön. Det sagda innebär således att det är andra länder som är miljöbovar och som borde vidta åtgärder för att det ska ha någon effekt på miljön.

Båda insändarskribenterna ägnar sig åt så kallad whataboutism, en debatteknik där man bemöter argument genom att flytta fokus till brister hos någon annan. Det anses vara ett knep som man tar till då man inte förfogar över några motargument i frågan som ska diskuteras.

Det är många länder som ägnar sig åt miljöpolitisk whataboutism. I Sverige hävdas att det inte har någon betydelse vad Sverige gör, eftersom Sverige står för mindre än en procent av de globala utsläppen. Inom EU sägs att se på Kina! Ryssland och Brasilien framför att de har stora skogsområden som absorberar koldioxid. Indien och Kina påpekar att de har låga utsläpp per capita, och så vidare.

De flesta av världens länder står enskilt för mindre än 1-2 procent av alla koldioxidutsläpp. Men slår man ihop alla länder som släpper ut mindre än två procent per land, skulle deras utsläpp vara större än Kinas och Indiens tillsammans. Så det har visst betydelse vad vi gör här på Åland, både lokalt och globalt. Algblomningen i Östersjön ökar både på grund av utsläpp och den globala uppvärmningen. Vi kan inte bara rikta fokus mot annat håll och ställa krav på andra. Också vi måste dra vårt strå till stacken.
Guy Björkqvist
Lagtingskandidat (HI)