Tillvaron i världen har alltsedan mars 2020 präglats av förhållanden som de flesta av oss aldrig tidigare varit med om. Först lamslog en coronaviruspandemi som ingen kunde förutse världen, och i år har vi fått se Europa slungas in i ett blodigt krig. Samtidigt driver inflationen ekonomierna allt närmare en ny finanskris.
Det går i och för sig att hävda att vi haft en klimatkris redan i många år. Den debatten är inte sällan infekterad, men tydligt är att klimatet numera regelbundet visar symtom på att inte må så bra. Under inledningen av sommaren har bland annat södra Europa drabbats av den värsta extremtorkan på 70 år. I kombination med brist på nederbörd har torkan slungat flera av länderna vid Medelhavet in i en vattenkris. I flera italienska städer stängs vattnet av nattetid och även i Portugal är situationen allvarlig.
Likadant är läget i flera delstater i USA, och under den senaste veckan har flera län i Sverige börjat uppmana allmänheten att spara på vatten.
På Åland är vattennivåerna fortfarande på goda nivåer, men om det varma vädret håller i sig hela sommaren kan vi stå inför en situation som den i samband med torkan 2018, då nivåerna i Ålands vattens dricksvattentäkter närmade sig uttagsgränserna.
Redan 2012 förutspådde en amerikansk rapport att vattenbrist inom tio år kunde föranleda instabilitet och oro i världen. Samma rapport förutspådde också att efterfrågan på färskvatten kommer att överstiga tillgången innan år 2040.
Än så länge har bristen på vatten inte direkt orsakat krig i världen. Däremot har bland annat terrororganisationen IS utnyttjat tillgången till vatten för att utöka sin kontroll över territorier i Mellanöstern.
Mellanöstern och Nordafrika hör till de områden i värden som i dag har störst vattenbrist. Förhållandena i regionerna är sedan länge instabila och en ökad oro för vattenbrist eller naturkatastrofer kan leda till vattenrelaterade konflikter.
Med nuvarande utveckling är det inte heller otänkbart med ökad konkurrens kring resurserna i Europa. Befolkningstillväxt, urbanisering och klimatförändringar leder till stora påfrestningar på den europeiska vattentillgången, det har vi inte minst sett den senaste månaden.
Att det på sikt skulle leda till krig i Europa är kanske osannolikt, men globalt kan det mycket väl få följder för internationell fred och säkerhet.
Men i stället för att vänta in nästa kris tills den står vid dörren är det läge att redan nu fundera kring hur vi använder den samlade vattenresursen.
Störst användning av vatten kommer från vår mat. Jordbruket står för ungefär 70 procent av vattenanvändningen och där finns det möjligheter att göra mer med mindre resurser. Hur kan tekniken hjälpa oss att skörda smartare, hitta bättre grödor och för att få till en effektivare bevattning? Och hur kan infrastrukturen förbättras för att skydda utsatta områden som till exempel delar av Italien från framtida vattenbrist?
För européer och särskilt oss nordbor är det i dag alltför enkelt att ta vatten för givet. Det är något som alltid funnits bara några fotkliv bort för de flesta. Men om det på sikt ska fortsätta vara på det viset måste vi redan nu börja förhålla oss till ett alltmer påtagligt hot.
Kevin Eriksson
