Ledare
Centern, med ordförande Annika Hambrudd i spetsen, kritiseras i det senaste avsnittet av Ledarpodden av sin gamla partiordförande och numera Pro Ålands partiordförande Veronica Thörnroos för att bli allt mer socialliberalt.
Fredrik Ytterström
Vilken väg väljer Centern?
Motståndarna anar morgonluft och kritiken hörs allt mer inifrån partiet. Centern anklagas för att ha blivit mer socialliberalt, kompromissat för mycket och därmed tappat sina kärnfrågor.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
I det senaste avsnittet av Ledarpodden säger tidigare Centerordförande och nuvarande partiordförande för Pro Åland Veronica Thörnroos att Åländsk center har ändrat riktning sedan hon lämnade partiet och blivit lite mer socialliberalt. Förvisso ligger det i Pro Ålands intresse att placera Centern i den fåran för att därigenom vinna över centerväljare som anser att partiet gett efter för mycket för Liberalerna och Socialdemokraterna, men analysen är inte helt fel.
Det märks en oro i centerleden. Många uppskattar att konflikterna är borta och att samarbetet med liberalerna ger stabilitet, men samtidigt finns det hos många centerpartister man talar med en känsla av att partiets profil suddas ut.
Vindkraften illustrerar dilemmat. Att Centern har problem med frågan om vindkraft förstår nog de flesta som följer åländsk politik. Där partiet målat in sig i ett hörn och många väljare på landsbygden har svårt att omfamna den fortsatt positiva attityden gentemot storskalig havsbaserad vindkraft. Även skärgårdstrafikens kommande upplägg verkar utgöra ett liknande dilemma för partiet. Valet av väg känns inte igen av många väljare.
Det talas också om att Centern inte äger och för fram de traditionella profilfrågorna som tidigare varit viktiga för partiet. Självstyrelsefrågan, om satsningar på landsbygden och om att hela ”Åland ska leva”. Rätt eller fel, men ser vi på debatten är det inte underligt att dessa frågor dyker upp.
Centerns röster i dessa ämnen syns inte på samma sätt som tidigare och den traditionella konservatism som alltid funnits representerad inom partiet finns inte där på samma sätt som tidigare. Eller i alla fall ges den inget utrymme.
När Centern inte markerar tydligt i regeringen uppstår bilden av att andra partier styr agendan. Det stärker Pro Åland, Obunden samling och Moderaterna som nu ser chans att vinna missnöjda centerväljare.
Förändring är trots allt en naturlig del av politiken, men frågan kvarstår: hur mycket kan ett parti förändras innan det slutar vara sig självt?
Att partier förändras över tid är inte konstigt. Det är inte heller konstigt att Centern vill ha en lite lugnare tillvaro efter år av interna slitningar - inte minst under Thörnroos ledarskap. Och visst fanns det även innan valet en beställning från partiets väljare att det skulle bli mer ordning och reda. Att man skulle söka ett bredare samarbete med liberalerna. Men på den resan finns utmaningar.
Hur ska man ändra sin politik och samtidigt behålla sitt ursprung, men inte minst stå upp för de kärnfrågor som alltid varit viktiga för partiet? Här har dagens centerledning en väldigt stor utmaning framför sig, men även hela regeringsbasen som sådan. För om inte saker ändras kan Centern känna sig tvingade att hoppa av regeringen för att kunna ta avstånd och vinna tillbaka väljare.
Samtidigt som partiet försöker hitta sin nya profil passar andra partier på att samla upp missnöjet. Med nytt utökat självförtroende tror både Pro Åland, Obunden samling och Moderaterna på framgångar i nästa val genom att plocka upp missnöjet. Dessutom hänger många centermedlemmar med huvudet när man frågar om nästa val.
Förändring är trots allt en naturlig del av politiken, men frågan kvarstår: hur mycket kan ett parti förändras innan det slutar vara sig självt? Det är en diskussion som Centern troligtvis inte längre kan skjuta på framtiden.
