Ledare
Vi frågar oss med jämna mellanrum varför Åland saknar tillväxt. Frågan är berättigad, men så länge vi har kostnadsdrivande och tillväxtfientligt system som det åländska producentansvaret kan vi inte räkna med någon utveckling över huvud taget.
Daniel Eriksson
Är det viktigare att väga kartong än att sälja?
Att starta och driva företag på Åland borde vara något vi uppmuntrar. I stället gör dagens politik det svårare än nödvändigt. Ett tydligt exempel på det är hur producentansvaret hanteras. En fråga som visar hur ogenomtänkta beslut kan skada både företagare, konsumenter och hela samhället.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Att driva företag på Åland är långt ifrån enkelt. Regelverken blir allt krångligare och våra beslutsfattare slår ibland knut på sig själva i förmågan att ställa till det. Ta bara producentansvaret som exempel.
Producentansvaret för förpackningar är en lagstadgad skyldighet. Reglerna kräver att företag hanterar sina förpackningar på rätt sätt för återvinning. Tanken är enkel: den som sätter en förpackning på marknaden ska även säkerställa att förpackningen tas om hand på bästa möjliga sätt efter att den tömts. Företag ska därigenom välja de mest miljömässiga lösningarna genom att påverka sina leverantörer och det hela ska ge en gemensam spelplan för alla producenter.
Det åländska producentansvarssystemet är skilt från det finländska systemet och även det svenska. Samtidigt importerar de flesta åländska företag färdiga produkter från dessa marknader, produkter som du och jag sedan konsumerar. Så i allt som förs in på den åländska marknaden ingår på ett eller annat sätt redan en finländsk eller en svensk producentansvarsavgift. Men på Åland tvingas vi att betala dubbelt, eftersom våra politiker beslutat om att införa en egen avgift.
Då säger den tänkande individen att det går väl att ta bort den icke åländska avgiften? Nej, det är ytterst svårt för ett åländskt företag att kräva det. Man har inte det förhandlingsutrymmet. I vardagen handlar det snarare om att övertyga leverantören att fortsätta skicka sina produkter till Åland, trots små volymer och en skattegräns som försvårar handel. Det är verkligheten.
Samtidigt är det du och jag, som medborgare och konsumenter, som får betala för detta stora misslyckande.
Inte nog med detta. Nu hotar landskapsregeringen med böter om man inte uppfyller producentansvaret. Böter kopplad till omsättning vilket gör att bolag som Rundbergs Bil & Service Ab skulle debiteras 357.780 euro och Rituals Cosmetics Finland Oy 117.230 euro, vilket vi rapporterade om i onsdagens Ålandstidning. Men tro inte att galenskaperna stannar där.
Organisationen som våra politiker bestämt att de åländska företagen ska ansluta sig till, Finlands Förpackningsproducenter Ab (FFP), har fortfarande inte en prislista för vad det kostar att gå med. Dessutom framgår det i avtalet att eventuella dispyter ska hanteras på finska.
Vad är det här för självstyrelse? Det är som en företagare uttryckte sig: man tvingas att ge en fullmakt in blanco åt en organisation man inte vet något om.
Och det mest orimliga i det hela. I praktiken ska nu alla åländska företag väga varje kartong, varje emballage och rapportera vikten. I stället för att fokusera på företagandet ska man alltså sitta och väga kartong. Något som tar ofantligt med tid och dessutom inte på något sätt räddar miljön. Det är ren galenskap.
Samtidigt sitter man från politiskt håll och väntar på inkomster som man hoppas ska betala delar av hushållens avfallskostnader.
Vore det inte rimligare att få de finländska och svenska förpackningsorganisationerna att betala den avgift som ålänningar redan nu betalar till dem genom att vi importerar varor från dessa marknader?
Vi frågar oss med jämna mellanrum varför Åland saknar tillväxt. Frågan är berättigad men så länge vi har sådana här kostnadsdrivande och tillväxtfientliga system kan vi inte räkna med någon utveckling över huvud taget. Samtidigt är det du och jag, som medborgare och konsumenter, som får betala för detta stora misslyckande. Både i butiken och på skattesedeln, när företagen tvingas lägga tid på kartong i stället för att skapa tillväxt. Det här är ohållbart och det kräver en lösning.
