Diskussionen om säkerhet måste föras sakligt

”Kustjägare X” visar i en insändare i Ålandstidningen den 13 november tydligt att vi i många diskussioner om demilitariseringen och neutraliseringen av Åland diskuterar utgående från delvis felaktiga utgångspunkter och premisser.

X konstaterar att hen vid besök på Åland förvånas över ”att man tror att ett avtal från 1800-talet fortfarande skyddar mot dagens hot”. Vidare ställer hen frågan om varför just demilitariseringen som internationellt avtal skulle respekteras av Ryssland när de inte bryr sig om några andra avtal heller.

Jag vet få, om ens någon ålänning, som tror sig ”avvärja en landstigning genom att vifta med fina ord på ett ännu finare papper”. Jag, och jag vet många andra, är helt medvetna om att säkerhet är ett komplicerat pussel som måste byggas med ett flertal komponenter.

För det första krävs, särskilt för ett litet land som Finland , förmåga att bygga en god utrikes- och säkerhetspolitik som grundar sig i en skicklig diplomati. Detta har republikens statsledning visat sig ha lyckats mycket väl med, tex genom att lotsa in Finland i försvarsalliansen Nato och genom den respekt som president Stubb vunnit hos många av världens ledare.

Vidare måste man, igen som ett litet land, alltid värna en värld som så långt som möjligt respekterar en regelbaserad världsordning och som bygger på internationell rätt och respekt för internationella avtal för att inte hamna i ett läge där enbart den stores rätt och militära muskler blir gällande. Här kommer Ålandslösningen, som inte bara innehåller demilitariseringen och neutraliseringen, utan också reglerar Ålands statstillhörighet och autonomi fram som ett tydligt exempel. Man verkar också i detta sammanhang glömma att avtalen gällande demilitariseringen och neutraliseringen inte utesluter användandet av militärt försvar men det ska tas till enbart när inga andra medel kvarstår.

Passar även på att nämna Nato-fördraget och den omtalade artikel 5 i detta sammanhang då även dessa är goda exempel på vikten av en regelbaserad säkerhetsordning. Här är det viktigt att notera att även Nato fördraget är ord på ett papper som bara blir till verklighet när man sätter handling bakom orden.

Slutligen behövs ett trovärdigt militärt försvar som kan fungera som en garant för att man kan stå upp för och upprätthålla nationell suveränitet och hävdandet av de rättigheter alla självständiga stater ges genom internationell rätt. Även här har republiken Finland skött sin hemläxa och upprätthåller en försvarsmakt med stor internationell respekt.

Med det ovanstående som utgångspunkt i min diskussion kan jag på inget sett se mig eller andra engagerade ålänningar ”levande i en bubbla”, snarare är vi synnerligen medvetna om att byggande av reell, stabil och trovärdig säkerhet kräver insatser på många olika plan. Tyvärr blir det svårt att diskutera dessa frågor på ett seriöst sätt när debattörer som ”Kustjägare X” ser sig nödgade att förklena och förlöjliga ålänningar överlag och människor som på allvar och i samarbete vill bygga säkerhet och fred som inte bara står på ett ben, det vill säga det militära, i synnerhet.

Jag sällar mig till dem som på inga sätt avvisar behovet av att kontinuerligt diskutera hur vi tillsammans kan trygga vår gemensamma säkerhet men det måste då ske sakligt och utan att förlöjliga de som seriöst är villiga att vara med och ta ansvar.

Johan Ehn

Ålands representant i Helsingfors