Överdrift att koppla identiteten med demilitariseringen

Världen förändras hela tiden på något sätt, ibland händer det så snabbt att gamla och invanda begrepp inte är relevanta. Beträffande säkerhetspolitiken har situationen under ett antal år förändrats radikalt skulle jag våga påstå. Det är exceptionellt svårt att följa med det uppkomna, det är samtidigt klart att vi i Finland är utsatta genom vår position nära Ryssland som ånyo har etablerat sig som en aggressiv och blodig granne.

Det innebär självfallet att Åland också är utsatt vid en militär konflikt som vi förstås hoppas att inte kommer, men man måste vara förberedd om det sker. Finland gick inte med i den nedrustningsaktivitet som rådde bland många länder inte minst i Europa – det var efter Sovjetunionens sammanbrott.

I HBL har det under en tid förekommit debatt om Ålands demilitarisering. Den startades av majoren Daniel Forsells examensarbete som frågade sig hur Finland kan gå till väga rent juridiskt för att avskaffa Ålands demilitarisering vilket också var radikalt, enligt Forsell skulle detta vara möjligt.

Om frågan väcks är det självfallet berörda beslutsfattare som ska ta ställning till detta. De åländska politikerna har hittills varit benhårt för att demilitariseringen ska bibehållas man har inte velat diskutera frågan – säkerligen råder samma positionering nu också.

Jag är förstås ingen militärstrateg men utgående från vissa fakta, bland annat Ålands geografiska position, och experters uttalanden, bland annat svenska ÖB, kan jag också förstå att demilitariseringen innebär en risk om en militär konflikt expanderar. Vår armé är nog förberedd att försvara Åland men jag förstår att uppgiften leder till begränsningar eftersom man inte på något sätt får förbereda sig på ort och ställe fysiskt. Beslutsfattarna borde i varje fall kunna sträcka sig till debatt. Vi ska också ha klart för oss att Ryssland inte tar i beaktande internationella avtal om en militär konflikt utbryter.

Jag vet dock att den första som inlåter sig på att diskutera demilitariseringen ur en kritisk synvinkel förses med en stämpel där det står självstyrelsefientlig och den risken tar sannolikt ingen politiker på Åland.

Men kom ihåg att man samtidigt utsätter Åland för risk och också utsätter fastländska ungdomar för en högre risk. En del kanske beklagar detta men det tillhör armens risktagning, säger man.

Man har under lång tid kopplat ihop den åländska identiteten med demilitariseringen jag anser det vara en överdrift.

Det faktum att vi är medlemmar i Nato är av stor betydelse men innebär inte att riskerna elimineras.

Olof Öström

Tavastehus Brändö