I går var det världsdagen för pressfrihet, utropad av FN för 30 år sedan. I en tid då pressfriheten, att kunna uttrycka sig fritt i media, krymper är det viktigare än någonsin att uppmärksamma dagen.
Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2023 ger en ögonblicksbild av situationen i världen. Den visar att listan över länder som är mycket svåra för journalister att arbeta i aldrig har varit så lång som nu. Längst ner i botten ligger Vietnam, Kina och Nordkorea.
Norge toppar listan, Sverige är fyra och Finland femma, på parametern ”reportrars säkerhet” har vi halkat ner från plats 13 till 23.
Utvecklingen när det gäller pressfrihet och skydd för journalister går åt fel håll över hela världen, och det är djupt oroande.
I länder som Iran, Myanmar och Turkiet försöker regeringarna styra över och stoppa det fria ordet. Det har uppstått en skadlig symbios mellan staten och pressen, där journalistkåren inte kan rapportera om känsliga ämnen eller granska makthavare, och debatten är starkt begränsad.
Journalister som försöker göra sitt jobb motarbetas, förföljs och utsätts för rent brottsliga angrepp. I Ryssland kan försök att sprida information om invasionskriget i Ukraina från andra källor än det ryska försvarsministeriet leda till hårda fängelsestraff.
En av medias viktigaste uppgifter är att granska makthavares beslut och ageranden, men också att ge en röst åt de människor som annars inte hörs.
När pressfriheten är maximal vågar journalister kritisera politiker som inte sköter sig, rapportera om obekväma ämnen och göra satir. I slutändan handlar det om att orättvisor ska kunna motarbetas och demokratin upprätthållas. Det är en av byggstenarna i ett fritt samhälle och därför bör politiker stå upp för fri press och journalister när de hotas, både i omvärlden och lokalt.
Vi ska vara stolta över att vi har en så stark yttrande- och pressfrihet. Men klimatet blir alltmer fientligt också här. Sociala medier har gjort att många fler kan komma till tals. Baksidan är att det blir lättare att häva ur sig ogenomtänkta åsikter eller gå till angrepp mot någons personliga integritet.
I en undersökning från Lunds och Halmstads universitet svarar 40 procent av journalisterna att de har avstått från att rapportera om ett ämne för att undvika hat eller hot. Nästan 50 procent uppger att de har anpassat sin rapportering av samma orsak. Är journalisten yngre, kvinna och har utländsk bakgrund ökar risken. Vissa ämnen genererar mer hot än andra. Laddade ämnen som migration, diskriminering och jämställdhet väcker mer reaktioner (och troll).
De som utövar sin yttrandefrihet, särskilt inom den yrkesmässiga ramen, ska inte behöva begå självcensur av rädsla för att stöta sig med någon.
Ingen journalist ska behöva utstå hot. Yttrande- och pressfriheterna får aldrig tas för givna och måste alltid skyddas.
Linda Blix
tel: 26 637
