151122 , 15112022 , 20221115 , Lagting , lagtinget , plenum , plenisal , politiker , politik , budget , Stellan Egeland (ob)
Obunden samlings Stellan Egeland blev den fjärde ledamoten att lämna regeringsblocket när han meddelade att han inte kunde stöda LR:s förslag till ny jämställdhetsbonus.
Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

LR – ett lagbygge som ligger i spillror

Landskapsregeringen sprack – igen. Den här gången är det obundne ledamoten Stellan Egeland som deklarerat att han lämnar regeringsblocket efter att man röstat för en jämställdhetsbonus. Det väcker en rad frågor.

Att Stellan Egeland inte delat landskapsregeringens (LR) allmänna syn på hur jämställdhetsarbetet ska utformas har inte varit någon hemlighet under mandatperioden. Flera gånger har han inför lagtinget förklarat att han inte delar jämställdhetsminister Annika Hambrudds (C) syn på området.

Under arbetet med den parlamentariska kommittén har också Egeland gjort klart att han inte är någon vän av förslag som syftar till att öka antalet kvinnliga ledamöter i lagtinget. Om väljarna vill ha fler kvinnor kommer de att välja fler kvinnor, politiker ska inte försöka styra det fria valet, har budskapet från den obundne ledamoten varit.
Egeland reserverade sig också mot kommitténs slutsats där fem av nio ledamöter röstade för slutdokumentet, däribland Centerns ledamöter, som föreslog en jämställdhetsbonus på i runda slängar 77.000 euro över nästa mandatperiod.
LR:s förslag blev sedermera att jämställdhetsbonusen bara skulle betalas ut under ett år, vilket sänkte den till 18.000 euro. Minister Hambrudd förklarade att detta berodde på att det var vad man kunde enas om i LR.

Men en ledamot i regeringsblocket kunde alltså inte enas med det förslaget, för i onsdagens Ålandstidningen förklarade Stellan Egeland att han inte ”längre kan följa den här regeringens linje”. Han ansåg att jämställdhetsbonusen var oacceptabel.

Det här föranleder några frågor om såväl landskapsregeringens duglighet som just regering, Obunden samlings sammanhållning och Stellan Egelands politiska prioriteringar.

Vi börjar med den stora frågan, den om LR:s duglighet. Det här är det tredje avhoppet från regeringsbasen, efter Anders Eriksson (ÅF) och Hållbart Initiativs båda ledamöter. Det är också ytterligare ett bråk, i en lång rad, som avhandlats i offentligheten utan att regeringen och dess chef, lantrådet Veronica Thörnroos (C) lyckats lösa schismerna internt.

Det tyder på att lagbygget inte sitter ihop särskilt väl.
Prioriteringarna i regeringslaget är också en smula märkliga. Centern valde att föra pengar till Föglötunneln till omröstning för att man ansåg frågan så viktig att man ansåg det värt att köra över sina regeringspartners. Men det var tydligen inte läget i fråga om jämställdhetsbonusen, trots att det förslag som kommittén lade hade haft majoritet i lagtinget.
Nu valde man att kompromissa, men trots det höll inte lagbygget ihop utan Egeland valde att lämna.

När jämställdhetsbonusen kompromissats i LR valde Obundnas minister Christian Wikström att rösta för förslaget. Men gruppledaren Marcus Måtar meddelade i Nya Åland att partiet inte alls stödde förslaget. Å andra sidan verkar inte resten av Ob ta så hårt på bonusens införande att de lämnar regeringen så som Egeland.

Finns det månne någon gräns för hur obunden obunden politik kan vara? Eller möjligen en linjedragning för väljare som inte riktigt kan begripa vad partiet står för?

Till sist så Stellan Egelands beslut och prioriteringar. Efter en mandatperiod där Obunden samling gång efter annan markerat missnöje med regeringens politik valde han att lämna regeringskoalitionen beroende på att landskapsregeringen föreslår en smärre jämställdhetsbonus på 18.000 euro.

Efter en mandatperiod där det obundna resultatet i landskapsregeringens politik är minst sagt svagt, där kommunerna inte fått ”tillbaka” de fyra miljoner som Ob lovade i valrörelsen och där dess minister röstats ned i de verkligt stora frågorna i landskapsregeringen väljer Egeland den här frågan för att sätta ned foten.
Efter en mandatperiod där Obundna – som alltid säger sig värna skattebetalarnas pengar – röstat för landskapsregeringens budgetförslag där utgifterna ökat med tiotals miljoner är det jämställdhetsbonusen som blir droppen som får den egelandska bägaren att svämma över.
Att stå fast vid sina principer är fint, men det är inte utan att man undrar hur många principer som inte stått fast innan mandatperioden landade i jämställdhetsbonusen.

Det är inte bara avsaknaden av kostnadsbesparande reformer som blir arvet efter den här landskapsregeringen, utan också hur skakigt bygget varit sedan första dagen då den nybildade regeringen tog med en reservation i regeringsprogrammet.

Jonas Bladh

tel: 266 38

Hittat fel i texten? Skriv till oss