Som bonde blir det en hel del tid i traktorn och där kan man fundera på ett och annat och jag är lite oroad över var världen är på väg. Allt mer blir så toppstyrt att vanliga människor tappar både intresse och möjligheter att påverka. EU är ett sådant exempel, som beslutar allt från hurdana sugrör vi får använda till hur jordbruket ska skötas.
Förr talade man om hur ineffektivt och inrutat allting fungerade i Sovjet med deras femårsplaner. Vi borde veta bättre nu. Det inte ett bra system, men ändå slås jordbrukspolitiken i EU fast i sjuårsperioder. Dessutom har de senaste övergångarna mellan perioderna har blivit förskjutna för att EU-länderna inte kan komma överens.
Nuvarande riktlinjer för jordbruket har gällt sedan 2014. Med andra ord togs besluten som styr hela Europas jordbruk för cirka tio år sedan! Dessa regelverk gäller dessutom för hela unionen. Det förstår ju vem som helst att vi har olika förutsättningar inom EU. Och att väldigt mycket hinner hända på tio år.
Under de senaste åren har det hänt väldigt mycket som har kastat om det mesta. Först en världsomfattande pandemi och nu ett fullskaligt krig. Men inom jordbruket är regelverket fortfarande i princip samma. Nu håller kommande periods program på att slås fast. Mantrat är att rädda planeten.
Alla måste göra allt man kan för att dra ner på sina koldioxidutsläpp. Och vem kan opponera sig mot att rädda världen? Men vi kanske borde fundera lite på vad som behöver göras innan vi låter politiker slå sig för bröstet och lova större och större inskränkningar på våra liv.
För att komma till de nivåer som utlovats i Paris-avtalet (EU:s mål till 2030, är 45 procent av 1990 års utsläpp) krävs årliga minskningar i nivå med den vi såg under coronapandemin. Det betyder att vi inte bara skulle vara kvar på samma sätt som under pandemin utan varje år ska vi minska lika mycket till. Vad är kvar av vårt samhälle efter det?
”Vi behöver minska avstånden till besluten. Ju längre bort från väljarna makten kommer desto lättare är det för makthavarna att lyssna på olika lobbygrupper och tjänstemän önskar ökade anslag till sina områden.”
Trots att mycket stora insatser har gjorts för att öka den förnyelsebara energin är fortfarande över 81 procent fossil och bara två procent sol eller vind, enligt IEA.org.
Samtidigt börjar områden med mycket sol- och vindel se ett problem med ett stort beroende av gasturbiner för att täcka behovet när förhållandena inte är tillräckligt bra, med stora prisvariationer som följd. Vi måste kunna hitta andra vägar framåt.
Vad skulle hända om vi inte lyckas begränsa temperaturökningen, hur går det med planeten då? Visst kommer det att finns problem på många olika områden. Till exempel en höjd havsnivå som skulle drabba fattiga länder, det är ett problem som det redan finns lösningar på.
Ser man på Nederländerna så ligger ca 25 procent redan under havsytan, men om det finns resurser så finns det lösningar.
Ser man till växtligheten finns det många fördelar med mera koldioxid. Enligt Nature är jorden grönare nu än för 20 år sedan. Det beror delvis på ökade nivåer på koldioxid, men också på ökad användning av fossila bränslen. Hur kan jorden blir grönare av mera kol- och gasanvändning?
Väldigt många människor har tidigare värmt sina hus och lagat sin mat på träeldade spisar eller över öppen eld. Om de nu kan få billig el eller gas ur fossila källor slipper de hugga ner träden för att mat och värme.
Sedan kan det finns några problemområden där vi inte har några lösningar ännu. Till exempel polarområdena där det finns risk för att vissa arter kan slås ut. Men om man bara tar en del av de enorma summor som nu läggs på symboliska klimatåtgärder, tror jag att man skulle kunna hitta en lösning.
Hur ska vi kunna vända denna utveckling? Vi behöver minska avstånden till besluten. Ju längre bort från väljarna makten kommer desto lättare är det för makthavarna att lyssna på olika lobbygrupper, och tjänstemän önskar ökade anslag till sina områden. Vem vill vi ha i ledande ställning? De som lovar att de kan lösa alla möjliga problem, bara de blir valda?
Nej, det är upp till var och en av oss att välja politiker som håller nere de offentliga utgifterna genom att fokusera på grundläggande samhällsfunktioner.
Jonas Lundberg. Bonde,
Finström