Foto:

Åkesson har rätt om EU – och fel

Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson vill att Sverige ska utvärdera EU-medlemskapet. Han tycker att riksdagsledamöterna inte längre har någon makt över landet. Han har helt rätt, och alldeles fel.

Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet på tisdagen väckte reaktioner bland annat från Liberalernas partiledare, Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson. Mer om det strax.

Åkesson menar i sin debattartikel att det ”finns stora anledningar att utvärdera” Sveriges medlemskap i EU. Detta eftersom han anser att makt ständigt förflyttas från Stockholm till Bryssel. Åkesson skriver: ”Sverige har helt enkelt skänkt bort betydande delar av vår rätt att bestämma över oss själva. Även om vi representeras i unionen av våra egna politiker så är vi alldeles för små i sammanhanget för att åstadkomma någon verklig skillnad”.
Det går, för den som klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, att både hålla med och kritisera SD-ledarens utspel.

Åkesson har rätt i att EU:s behörighetsområde utökats och fortsätter att utökas på ett sätt som borde leda till större debatt. Hur unionen är organiserad styrs av de fördrag som medlemsländerna antagit. Det senaste av dessa är Lissabonfördraget som antogs 2007 och som gav Europaparlamentet mer makt.

Men på de 16 år som gått sedan dess har mycket hänt. Flyktingkris, pandemi, brexit, Rysslands invasion av Ukraina, klimatdebatten med Parisavtalet – många saker har förändrat världen.
Men EU:s grundlagar har inte gjort det.
I stället har behörigheter flyttats till EU-nivån lite i skymundan. Ibland medvetet av medlemsländer som anser att frågor har större tyngd och behöver lösas gemensamt, i andra fall av tjänstemän i Bryssel som föreslår att EU stampar in på områden som ska vara ländernas att besluta om.
Så Åkessons utspel om en utvärdering av medlemskapet är rimligt – om det görs i syfte att klargöra vad Sverige vill att unionen ska utvecklas till. Den debatten borde alla välkomna, såväl nationellt som i unionen.

En stor debatt om hur EU ska utvecklas, och som sedermera kan leda fram till ett förslag på ett nytt fördrag, vore dessutom utmärkt för mindre regioner som Åland. Allt eftersom EU stipulerar regler på allt fler områden inom politiken har också Ålands självstyrelse begränsats. När fler beslut numera också fattas på nationell nivå, inte regionalt som tidigare, hamnar Åland också i händerna på Finland.

En debatt om vad som ska bestämmas på vilken nivå vore en chans för Åland att stämma i bäcken.

Det sämsta som kan hända för EU, som för närvarande åtnjuter högt förtroende från invånarna, är att negligera behovet av att ständigt debattera hur unionen ska utvecklas. Det leder bara till att populister som Åkesson, och för all del regeringsförhandlande Sannfinländare, kan peka finger och säga att ”de i Bryssel” bestämmer.

Det argumentet är ihåligt, för samma sak kan förstås sägas om den nationella – eller till och med regionala – nivån. Norrland, Åland eller Katalonien kan med rätta hävda att de inte har inflytande nog över sin egen vardag i de nationella parlamenten. Och Geta kan säga detsamma om lagtinget.
Däremot är det av största vikt att bestämma om den Europeiska unionen ska vara ett mellanstatligt samarbete eller en federal stat eller något däremellan.
I dag finns inte den debatten – och det kommer att skada förtroendet för EU i längden.

EU har, med alla mått mätt, varit oerhört lyckat i det som unionen en gång i tiden skapades för. Att skapa fred mellan medlemsländerna, länder som i århundraden slagits med varandra. Man skulle göra det genom att skapa en gemensam marknad som, enkelt uttryckt, gjorde det betydligt mer lönsamt att handla med varandra i stället för att kriga.

Men det som är framgångsrikt måste också utvecklas. Därför är det olyckligt att en ivrig påhejare av Europatanken som Johan Pehrson slår bakut över Åkessons utspel hellre än att ta den kastade handsken och inleda debatten om den framtida unionen och hur det ska se ut.
Han borde exempelvis se att det finns en väg framåt mellan hans egen mycket positiva syn på EU, och Åkessons betydligt mer skeptiska – nämligen närhetsprincipen. Den i dag näst intill bortglömda skrivningen om subsidiaritet, att beslut i EU ska fattas så nära de som besluten berör som möjligt, är en regel som skulle göra EU gott att åter använda som en gyllene regel.
Alla beslut behöver inte tas i ministerråd eller EU-parlament. Men heller inte i riksdagar eller ens lagting.
Beslut ska tas så nära de som beslutet berör. Enkelt, men ack så svårt.
Åkesson har rätt i att EU behöver utvärderas, men i syfte att skapa en starkare union för framtiden. Däremot har han fel i att medlemsländerna inte har något att säga till om – de har unionens öde i sina händer.

Jonas Bladh

tel: 266 38

Hittat fel i texten? Skriv till oss