Klimathysterin kostar samhället skjortan

Jag vill rikta er uppmärksamhet mot Ålands Natur och Miljös klimatmarsch på lördag som till stor del är missvisande. Jag har själv varit i utbildning till klimatforskare och trodde på anti koldioxidpropagandan i minst 10-15 år. Nu skäms jag för att jag var så dum! Sedan kom jag ihåg vad vi lärde oss på universitet och som inte är motbevisat än i dag.

Det är ingen vetenskap som åberopar konsensus. Klimathysterin och sättet att blunda för rejäla miljöfaror var orsaken till att jag valde att gå ur miljöföreningen (gruppen bryr sig inte om miljöfaror/-gifter som kommer från mobilstrålning eller coronasprutor).

Vi hade redan en klimatperiod, känd som Atlantiska tiden, som var mycket varmare än dagens klimat. Och den varade i flera tusen år! Den kallaste perioden sedan slutet av den senaste istiden slutade när mitt hus i Lumparland byggdes 1878. Men uppvärmningen sedan dess kan inte matcha det varma klimatet under Atlantiska tiden.

Wikipedia: “Atlantisk tid utgör huvuddelen av den cirka sextusen år långa postglaciala värmetiden, och ett klimatoptimum inträffade ungefär vid mitten av den atlantiska tiden. Medeltemperaturen låg då 2–3 grader över dagens nivå, ett klimat som (för större delen av Sveriges del) kan liknas vid dagens södra England. Dock inträffade cirka 6 200 f.Kr. en plötslig temperatursänkning som varade ett par århundraden, innan klimatet återigen blev varmare.”

Att kräva en minskning av livets gas, koldioxid, som vi enligt någon framstående forskare verkar ha för lite av, verkar kontraproduktivt för en grönare jord. Sök på nätet efter vad Dr Patrick Moore, medgrundare av Greenpeace, Dr John Clauser, nobelpristagare i fysik 2022 och världskända matematikern Freeman Dyson från Princeton Universit, samtida med Einstein och många andra, har sagt.

Tänk mer själva. Använd egna observationer och fråga om det är rimligt att vi befinner oss i en exempellös klimatkris med tanke på ovanstående. Jag har även mina egna observationer från resande.

Under den Atlantiska tiden var troligen norra ishavet isfri på somrarna, isbjörnen överlevde detta, det fanns tjock tallskog hela vägen fram till norska Nordkapp. Tallskog är inte i närheten där i dag när jag var däruppe senast. Varför, under dessa tusentals år, försvann inte permafrosten i Sibirien, Kanada och Alaska, eller Grönlands is, eller Antarktis, och nerfrysta mammutkadaver med? Varför, när man vandrar i Lapplandsfjällen i Sarek till exempel ovanför Saltoluokta, finns det tjocka tallstocker i bergsjöar, flera hundra höjdmeter över dagens skogsgräns?

Hade vi inte haft klimatförändringar så skulle vi här på Åland ha två kilometer tjock inlandsis i stället för äppelodlingar och plommonträd, majs och pumpor, med fikonträd som överlever utomhus.

Robert Ammicht