Se bortom detaljerna – se trafiken i helheten

Med en månad kvar innan landskapsregeringen (LR) lägger sitt budgetförslag för 2026 stod frågeställarna i lagtinget på rad för att grilla infrastrukturminister Camilla Gunell (S) om skärgårdstrafikens framtid. Ett bevis så gott som något för att just skärgårdstrafiken är en absolut nyckel för att landskapet ska nå målet om att få balans i budgeten till 2030.

Problemet är bara att det inte tycks gå att finna en väg framåt som omfattas av alla i vårt parlament. Varje förslag som läggs möts av kritiska röster, men sällan presenteras hållbara alternativa lösningar till det som landskapsregeringarna lägger fram. Inte heller denna gång.

Inom kort kommer LR att lägga fram sitt förslag till turlista för nästa år. Vi vet att man kommer dra in tvärgående linjen, och att andra linjer kommer att få neddragen trafik under lågsäsong. Klart är att detta kommer att göra livet besvärligare för skärgårdsbor, fritidsboende i skärgården och turister som vill se den åländska akipelagen under höst vinter och vår. Det riskerar också att försvåra för företagande i skärgården.

Mot detta står att lagting och landskapsregeringar under flera år underlåtit att balansera ekonomin vilket har givit att landskapet har ett strategiskt underskott på runt 25 miljoner och beräknas tvingas till lån under nästa år för att klara driften. 

Problemet i åländsk politik är allt som oftast att debatten fastnar i detaljerna. Det kan handla om en väg, en utbildning – eller en färjelinje i skärgårdstrafiken. Sällan lyfts frågor från detaljnivån till att ses som en del i helheten. 

Men om den åländska ekonomin ska stabiliseras måste varje del ses i helheten. Så också skärgårdstrafiken. Det för fullt förståeligt att den som behöver trafiken i sitt vardagsliv ser den som viktigare än mycket annat, men våra politiker – också de i opposition – borde kunna se skärgårdstrafikens stora roll också i budgethelheten.

I det finanspolitiska ramverket, som landskapet nu verkar i, är kungstanken att om man vill spendera pengar på ett område måste dessa sparas in på ett annat. I det krassa ekonomiska läge som Åland i dag befinner sig i är dock verkligheten snarare så att om man säger nej till att spara in på ett område, så måste man spara dubbelt på ett annat. Om inte kommer budgeten inte att balanseras.

Landskapet Åland har för lite pengar för att kunna fortsätta med all verksamhet så som man gjort tidigare. Samtidigt vilar ansvaret tungt på LR att presentera en plan som både håller kostnadsutvecklingen för skärgårdstrafiken i schack, genomför omställningen till ett mer klimatanpassat tonnage – och möjliggör för liv och leverne i skärgården. Det kommer inte att bli lätt, för hittills har lagtinget varit överens om mycket lite. Ambitionen med bred kommunikation med både skärgårdskommunerna och lagtinget (genom den bildade tankesmedjan) är bra, men än återstår att se om man lyckas hitta en bred överenskommelse. 

Men ansvaret för att hitta just en bred överenskommelse vilar inte bara på regeringspartierna. Oppositionen har också ett ansvar. Och i det måste det ingå att se inte bara på detaljerna och enskilda linjer i trafiken, utan också på trafikens roll i helheten för att få den offentliga åländska ekonomin på fötter.

Om Åland ska ha en fungerande skärgårdstrafik, en god vård, en bra skola och en fin omsorg krävs att våra folkvalda beslutsfattare klarar av att se bortom detaljerna och ta ansvar för helheten. Annars väntar betydligt bistrare tider framöver.