Jag ger inte mitt samtycke

Angående den omdebatterade ungdomsboken ”Prinsen av Porte de la Chapelle” som en del åländska sjundeklasser läser och som handlar om ett barn på flykt undan krig:

Man måste vara till den grad avtrubbad om man inte ser det olämpliga i att servera 12- och 13-åringar texter med innehåll av grova sexuella övergrepp mot barn. Oavsett om man sätter de kritiserade textavsnitten i kontext eller ej för att rättfärdiga innehåll och språk, så finns det inget rimligt försvar till att man samtidigt raderar den oskuld som barn har rätt till, för det gör man när man sätter det här materialet framför dem.

Överallt i samhället finns föräldrar och andra som kämpar för att barn idag inte ska växa upp med våld, porr och sexualiserat språk – i mobiler, på datorskärmar, och i skolbänken. Hur kan man helt köra över den kampen och rättfärdiga texter som dessa, texter som inte ens går att citera här för att de är så grova till och med för vuxna ögon?

Hur reagerar ett barn som själv varit utsatt för sexuella övergrepp när han eller hon möts av den här texten? Blir det inte ett återuppväckt trauma mitt i klassrummet? Hur reagerar ett barn som aldrig varit i kontakt med den här sortens sexuellt material tidigare? Blir det inte ett slags övergrepp i sig i och med textens våldsamma natur?

Inga efterföljande diskussioner, varken i klassrummet eller hemma, tar bort den våldsamma upplevelsen barn får av att ha läst det här materialet.

Om argumentet är att barn behöver lära sig den hårda sanningen om vad endel människor och barn upplever i världen och barnen därför själva måste läsa om detta i detalj - hur hjälper det här? Vad hjälper det mot om man samtidigt traumatiserar barnen som ska läsa om det?

Varför ska det ske med det här språket och textinnehållet?

Hur resonerar lärare och bibliotekarier som inte ens upplyser föräldrar om att det här materialet används?

Jag ger inte mitt samtycke till det här.

Bekymrad förälder