I budgetdebattens sista skälvande minuter gick Camilla Gunell (S) upp och höll en aktningsbetygelse över den finska regeringen och deras behandling av Åland under denna mandatperiod. Talet var förstås ett sätt att marknadsföra socialdemokraternas Eriksgata till Helsingfors. Verkligheten är dock den, att trots de mycket positiva skrivningarna om Åland i det finska regeringsprogrammet, så har aldrig Åland negligerats och körts över så totalt som under denna regerings mandatperiod.
Camilla Gunells anförande var så remarkabelt att jag måste bemöta det, tyvärr var jag den enda lagtingsledamot som stod upp mot att relationerna mellan Åland och Finland målades i så rosenröda färger. Camilla Gunell sade att ålänningarna, det vill säga alla ålänningar, var nöjda med den finska regeringens coronahantering. Vilket inte är korrekt då missnöjet har varit stort, som exempel nämnde jag när finska regeringen ensidigt stängde gränsen på ett sådant sätt att den åländska sjukvården riskerade att slås ut. Nödvändig specialistkompetens från Uppsala utestängdes när de kunde behövas som mest.
Jag tog också upp den havererade revisionen, som varit en elvaårig lång utförsbacke där inget av substans mera återstår, som ytterligare exempel på det helt annorlunda klimatet mot Åland som råder i dagens Helsingfors. Numera vet vi att den finska regeringen har noll intresse av det som är viktigt för Åland i revisionen. Genom att de nu skickat över ett förslag som enbart tar upp de saker som gör att de genom sin så kallade vårdreform inte kan köra över Åland och de åländska kommunerna hur som helst. De hindren vill man ha bort, men det som är viktigt Åland finns inte med i förslaget
Mitt anförande tog tydligen på en öm punkt, i stället för att sakligt bemöta det jag anfört framställdes jag av Camilla Gunell som lite enkel som bara ville profitera på Finlands dåliga hantering av Åland. Jag talade bara för hemmapubliken sades det vidare, inte heller det var sant. Jag var den enda av de åländska delegaterna vid senaste NR-sessionen som under statsministrarnas redogörelse tog upp den dåliga och ologiska hantering Finland haft av gränsen mellan Åland och Sverige. Flera noterade att Sanna Marin lyssnade noga på mitt anförande. Vi bör från Åland i alla sammanhang passa på att sakligt lyfta de problem vi har när vi har möjligheter att tala inför finska politiker. Om de är vackra eller inte har ingen betydelse för min del.
Anders Eriksson (ÅF)
