Jag ser i Ålandstidningen den 11.9 att HI har oerhört svårt att befria sig från sina finanspolitiska illusioner och inbillar sig att Åland som landskap liksom europeiska stater hade kunnat dra nytta av ”räntorna på europeiska statslån” som 2019 sägs ha varit negativa och därmed försatte en chans att kunna investera billigt i gröna projekt.
De ser inte att det mesta här haltar då Åland som landskap inte är någon ”europeisk stat” och i synnerhet inte i någon finanspolitisk mening då skatter i stort sett bestäms i Finland och utrymmet för skattepolitik är mindre än även för en kommun som åtminstone kan variera inkomstskattesats och även har fastighetsskatt (skadar inte ekonomin lika mycket som skatt på arbete gör) som finanskälla.
Dessutom var det ingalunda så att alla EU:s stater kunde ta upp lån till negativa räntor; exempelvis stater som Grekland och andra i sydöstra Europa som inte hade en modern skatteförvaltning, och inte hade det förtroende som västra och norra Europa som länge agerat på marknaden, kunde därför mindre förlita sig på upplåning som finanspolitiskt medel.
För Åland hade det inte handlat om den internationella finansmarknaden utan man hade snällt fått vända sig till en lokal bank och räntan hade definitivt inte varit negativ.
Detta med illusioner om ”gröna obligationer” är ett lustigt fenomen. Även Frankrike ger ut sådana och de som köper dem har inte kunskap om att alla intäkter enligt lag, lån och skatter ingår i den stora statskassan och att de gröna investeringarna tas därifrån oavsett under vilka förutsättningar de lånats upp, men varken mer eller mindre till klimat då budgeten strikt dikteras av behov och investeringar i klimat varierar enligt behov och inte styrs av lösa illusioner eller uppgivna föresatser för intäkten.
Professionella investerare får inte ens ta några andra hänsyn än bästa avkastning och lånets säkerhet. Men för privata är det goda med dessa fiktivt gröna obligationer väl att de som i god tro köper dem åtminstone tror sig göra något altruistiskt och därmed mår psykiskt bättre och det är också den enda positiva effekten; något som påminner om det absurda fenomenet ”klimatkompenserade resor” som förevändning för att höja priset.
Det blir oändligt många steg på stegräknaren för någon när illusionisten definitivt måste flyga till de fashionabla men enligt sharia styrda diktaturparadisen i Mellersta Östern.
Peter Andersson
