Jag lämnar nu S-lagtingsgruppen och etablerar en egen lagtingsgrupp. Orsaken är att jag inte anses vara en fullvärdig medlem i s-gruppen. Så här skriver partiordförande Camilla Gunell den 8 maj i ett meddelande ”Du är på is i relation till regeringsblocket tills vi definierar graden av rättigheter-skyldigheter”.
Tidigare angav Gunell i Ålandstidningen den 13 april att jag agerat ”direkt olämpligt” kring det nu avgjorda VIS-projektet och att jag inte hållit mig till ”spelreglerna”. Detta upprepar Gunell i Nya Åland den 16 maj där jag uppfattar att man endast får avvika i ”trosfrågor” och liknande ”där det finns utrymme för mer diskussion och etisk hänsyn ”.
I politiska frågor ska man sålunda följa partilinjen. Jag är tveksam till detta synsätt och i vilket fall som helst erfordras en föregående diskussion i komplexa svåra frågor. Tyvärr verkar det inte finnas tid och utrymme för detta med nuvarande upplägg. Lagtingsledamöter förväntas alltid vara lojala med sina ministrar. Risken är påtaglig att en lagtingsgrupp så att säga får sitt politiska mandat uppifrån. Men en regering ska få sitt mandat av parlamentet och inte tvärtom.
Och detta förefaller nog gälla inte bara inom S utan kanske även i övriga partier? Jag tror det måste finnas utrymme för olika röster. I lagtingsordningen §11 finns följande kloka formulering:
”Varje lagtingsledamot är skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder. Ledamoten ska därvid iaktta lag och är inte bunden av andra bestämmelse”.
Demokrati utövas också i vardagen och inte bara på valdagen. Tvärsäkerhet bör undvikas i ofta mycket komplexa frågor. Och sådana frågor bör alltid diskuteras mycket noggrant främst inom de olika politiska partierna men även mellan de olika partierna. Konflikter utgörs främst av olika perspektiv och tillåts inte olika perspektiv utvecklas lätt toppstyrning i ett parti.
Min främsta lojalitet måste vara gentemot de som röstat på mig och inte att främst fungera som röstboskap för partiledning/ministrar, det är därför vi har personval och inte enbart ett partival. Och ministrar bör förankra sitt agerande i sin lagtingsgrupp.
Jag erfor i samtal med lagtingsdirektör Susanne Eriksson att varje lagtingsgrupp också bör ha ett namn. Namnet på den nya lagtingsgruppen blir ”Grön Vänster”. Däremot har jag ingen ambition att bilda ett nytt parti. Jag kvarstår i Socialdemokraterna tillsvidare.
Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete inte bara med S utan även med HI (och kanske även med andra ledamöter i vissa frågor, jag kommer att följa min övertygelse).
En oändlig tillväxt baserad på ständigt ökad konsumtion är inte möjlig, det är den makropolitiska ödesfrågan. Vi har också lokalt många svåra och komplexa frågor att ta ställning till.
Gällande vindkraftsparken i Norrhavet har jag precis som i frågan om VIS-projektet diskuterat med ett antal aktörer och experter och jag avser att fortsätta med detta. Och i denna fråga vet jag ännu inte var jag står. Men det är klokt att ”skynda långsamt”. Och allra minst behöver vi tvärsäkerhet och polarisering. I huvudsak stöder jag tills vidare nuvarande landskapsregering framom ”oppositionen ” som ju består av olika disparata grupper.
Mogens Lindén (S)
