Öppet brev till Mise, invånarna samt regeringen

Foto:
Efter Mise:s styrelsemöte den 23.11.2020, skickas kallelse till stämman 15.12.2020, i sista stund (21 dagar före), i hopp om att kommunstyrelserna inte ska hinna sätta sig in i allt och fatta beslut. Som vanligt ska stämman godkänna budget 2021 samt avgifter 2021, utan att förstå vad de skriver under. På listan finns även ändring av budget för 2020, året som är till ända. Resultatet är i praktiken klart, så nu vill man den 15.12.2020 revidera budgeten så den passar resultatet vid årsslutet?

Jag hoppas att alla kritiskt läst protokollet på 112 sidor från Mises styrelsemöte 17.11.2020 och läser det kommande protokollet 23.11.2020. Studera speciellt den omfattande avfallstaxan som saknar motstycke i en så liten verksamhet. Mise samlar bara in pengar och är inte intresserade av att ordna ett kostnadseffektivt, rättvist avfallssystem baserat på invånarnas behov.

Vill någon verkligen ha ett sådant här Mise i vårt mini-samhälle? Mise tar in mera i avgifter av invånarna, 2,4 miljoner euro, än till exempel Lumparlands kommuns budget, där man har åtaganden och kostnader för en mycket omfattande viktig verksamhet. Bara lönerna för de 8,3 anställda på Mise är 430.000 euro, plus 20.000 euro till till Proans Ab. Och varför proans.ax finns, förstår nog ingen.

Det värsta av allt, vi invånare betalar för det producenterna ska betala för. Mise struntar i landskapsförordningen om producentansvar (2018:92/statsrådets förordning FFS 518/2014). Producenterna ska ordna och finansiera mottagning av alla former av förpackningar de släpper ut på marknaden.

Lagen trädde i kraft 1.1.2019. Det är noga specificerat hur det ska ordnas. Mise vill inte informera invånarna om detta, för att i stället ta betalt av oss, genom att försöka tvinga alla till en katastrofalt upplagd och prissatt fastighetsnära hämtning av en del av förpackningarna till obegripligt höga kostnader. Mise samlar in bara 58.000 euro av producenterna mot 2,4 miljoner euro av invånarna.

Men vi har rätt att föra vårt förpackningsavfall till bland annat dagligvaruhandelns inlämningsplatser bland annat inne på Kantarellen, Sparhallen, S-market och vid Mathishallen, men även till en mängd andra butiker. De finns i en liten omfattning, för få, otillräckliga och inte för alla avfallsslag, men så länge invånarna inte känner till detta, så för ingen sitt förpackningsavfall dit.

Vid stämman har nu kommunerna möjligheten att avisera utträde/likvidation eller allra först se till att nya vettiga grundavtal, stadgar, avfallsföreskrifter och regler och avfallsplaner skrivs, som möjliggör ett avslut. Kommunerna kan sammankalla till en extra stämma efter att ha satt sig in i allt.

Att lagen om producentansvar inte följs är landskapsregeringens ansvar och övervakade av lagtinget borde alla ledamöter sätta sig in i detta. Regeringen har gett ansvaret till kommunerna som i sin tur fört över det på den politiska Misestyrelsen som väljs om vartannat år, som ser ut att godkänna alla verksamhetsledarens påhitt. Hon hänvisar till exempel till paragrafer från avfallslagen 17.6.2011/646, till exempel på sida 29 i protokollet §78, §32, men ”glömmer bort” kapitlen 6 och 7 helt, som handlar om producentansvaret. Det finns otaliga exempel på hur lagen förvrängs och tolkas till Mises fördel i deras info till invånarna. Det känns märkligt, att som privatperson bli tvungen att gå till domstol med detta.

Stads- och kommunstyrelsernas protokoll från möten, där Mise diskuteras och beslut fattas om vad stämmorepresentanterna ska göra på stämman, kommer på respektive kommuners hemsidor. Alla som berörs kan följa med, hur våra förtroendevalda arbetar och vad som händer i denna fråga nu.

Mariehamnaren

Hittat fel i texten? Skriv till oss