Åland står för något positivt för hela riket. Den historiska lösningen med självstyrelse, demilitarisering och neutralisering förblir ett internationellt föredöme. Det här är något Åland och hela Finland har anledning att vara stolta över. Jag har haft äran att, i mitt tidigare liv, presentera den fascinerande åländska historien i Chile, när jobbade jag med Rapa Nui på Påskön. De beundrar den finska modellen. Detta bör vara en modell för alla åländska och finska internationella affärer.
Självstyrelsen behöver utvecklas och förnyas för att leva upp till dagens värld och behov. Märk noga att det handlar om förbättringar, försämringar får på inga villkor ske. Kom också ihåg att det inte var Åland som ville ha självstyrelse utan Finland som erbjöd det. Det mesta som är bra för Åland är också bra för hela Finland. Att fortsätta utveckla gemensamma samarbeten, till exempel gällande nödcentralprogrammet Erica, där bägge drar nytta är bra och bör göras mer. I det arbetet är det viktigt att lägga särskild tyngdpunkt på respekt för språk samt Ålands möjlighet att särskilja sig enligt självstyrelsen. Det är viktigt för bägge parter att utveckla samarbete samt informationsutbyte vid kriser (till exempel covid-19, naturfenomen som stormar med mera), och att man då ser självstyrelsen som en möjlighet och inte som ett problem.
Under coronaperioden har jag märkt, att Åland upptäckts på ett nytt sätt även av Fastlandsfinland. I min egen lilla bubbla benämns det som det toskanska fenomenet. Jag tog själv med ett gäng kompisar till Åland och vi gjorde en fågelskådningsresa till Styringsudden samt en ”pilgrimsfärd” till Taffelfabriken. Väl på plats undrade vi, glokala unga vuxna, hur det är möjligt att vi inte hittat det här tidigare. På ett personligt plan fick jag under hösten äntligen jobba socialt med åländska saker. På inrikesministeriet har vi just förhandlat fram en svenskspråkig räddningskurs för nästa år. Det är tydligt för oss att den ska vara svenskspråkig och inte tvåspråkig. Vi förhandlar fortfarande om kursens placering och Egentliga Finland är att föredra. Jag skulle vilja främja dylika åtgärder ytterligare, då jag ser att de är nödvändiga att behov finns
Även på polissidan tittar jag på hur samarbetet skulle fungera bäst. Genom en särskild rättsakt, överenskommelseförordningen, har kompetensen överförts till landskapet, och i någon mån till Finland. I stora frågor kliver Finlands polis in i bilden. Det har länge varit en debatt om vem som är ansvarig för att övervaka provinspolisens laglighet. Högsta domstolen hade nyss tagit ställning till det och ansett att det i ärenden som hör till Finland var Finlands fråga. Vid eventuella problem hoppades jag, att man kunna kontakta ministeriet aktivt.
Personligen önskar jag att vi kunde ha ett förhållande till varandra där språkbarriären inte är ett hinder. Jag pratar inte svenska lika bra som mitt modersmål finska vilket irriterar mig djupt. Det kommer dock inte att hindra mig, utan kommer att använda den språkkunskap jag har så gott det går. Svenskan tillhör lika mycket fastlandsfinländarna som den gör för den svenska kungafamiljen på Drottningholms slott. Åland har en unik möjlighet att vara ett stöd för resten av Finland vad gäller svenska språket och det är någonting när vi bör jobba vidare med tillsammans.
Akseli Koskela
