Med ett ökande intresse för att möta klimatkrisen genom att fasa ut fossila bränslen har kärnkraftens vara eller inte vara kommit upp på dagordningen. Senast yttrade det sig i EU:s arbete att ta fram en definition på hållbara energislag.
Låt det stå klart en gång för alla – experter, marknad och hållbarhetsanalyser pekar i en enda riktning: – kärnkraften har ingen roll i framtidens elsystem.
Kärnkraften är inte nödvändig. Vi ser visserligen ett ökande elbehov genom elektrifiering av industrin och transportsektorn. Enligt svenska Naturvårdsverket och Energimyndigheten beräknas utbyggnaden av förnyelsebara produktionssätt klara av denna efterfrågan utan kärnkraft i scenarier fram till 2040. Dessutom, i ett framtidsscenario med ökad elanvändning och energieffektivisering menar Svenska Kraftnät att frånvaron av kärnkraft inte påverkar leveranssäkerheten alls. Det är elnätets uppbyggnad som är avgörande här.
Kärnkraften är dyr. Om inte annat torde Olkiluoto 3 vara ett exempel på det. I Sverige har flera reaktorer stängts efter marknadsmässiga utsikter om dess låga ekonomiska vinstpotential. (Dessa nedstängningsbeslut har inte ändrats efter att kärnkraftsskatten togs bort.) Vi ser istället enorma summor pengar satsas på vind- och solkraft i våra närområden. Att förlita sig på nya generationens kärnkraft är inget annat än fiktion. Om vi ska skapa en ren, säker och avfallslös kärnkraft (om ens det är möjligt) blir kostnaderna för den teknologin och utbyggnaden oundvikligen orimligt höga.
Kärnkraften är inte hållbar. Kärnkraften är i egentlig mening inte fossilfri, även om produktionen inte orsakar koldioxidutsläpp. Uran är inte ett ämne som planeten förnyar på kort tid, i själva verket är brytningen inte sällan förknippad med miljöproblem. Att inget land i världen ännu kommit på ett säkert sätt att slutförvara uttjänt kärnbränsle för minst 100.000 år framåt vittnar om de vida svårigheter som är förknippade med energiformen.
Kärnkraften är inte säker. Olyckor och incidenter till följd av mänskliga misstag, interna fel, samhällskriser eller militära angrepp kan inte frånses. I närtid kan vi nämna Paks, Forsmark, och Fukushima.
Det finns sålunda inga förnuftiga skäl att behålla kärnkraften som en del av vårt långsiktiga elsystem. Debatten riskerar att föra oss allt längre bort från utbyggnaden av förnyelsebar elproduktion och energieffektivisering. Det är dit våra resurser ska läggas i form av utbildning, forskning, stödinsatser och investeringar.
Simon Holmström
Annette Bergbo
