Den 27 januari varje år är det Förintelsens minnesdag. I år var det 80 år sedan Auschwitz befriades. Rätta mig om jag har fel, men jag har inte noterat någon journalist eller politiker här på Åland som nämnt och skrivit om Förintelsens minnesdag i år. Är det inte ens värt att uppmärksammas längre?
Det brukar nog ofta på ledarsidor, debattsidor och diverse sidor framkomma om rasism, islamofobi och främlingsfientlighet. Där är både journalister och politiker ivriga. Men antisemitismen – som dessutom ökat explosionsartat de senaste åren och främst från den pro-palestinska och vänstersidan – verkar inte vara lika viktig att nämna eller ta avstånd ifrån.
Läste i dag om en utställning i Sverige om Förintelsen som måste ställas in. En av orsakerna var att det är tydligen numera kan tolkas som ett visst politiskt budskap/riktning, vilket inte ses med blida ögon hos en del.
Förstår ni hur långt och hur snett vi kommit? Många frågar sig att hur i hela världen kunde folk tillåta att Förintelsen fick ske. Det är viktigt att komma ihåg att det uppstod inte över en natt eller några veckor, utan sakta men säkert blev det legitimt och normaliserat att hata judar och anklaga de för allt möjligt i världen.
Vi är, till min stora förskräckelse, på god väg redan. Judehatet har blivit rumsrent i dag. Att inte folk lärt sig mera av historien är riktigt skrämmande.
Här måste i synnerhet vänstern ta sig en ordentlig titt i spegeln och sluta bortförklara och acceptera antisemitismen i sina egna led.
Det skulle inte heller skada att media med dess journalister rannsakar sig också och upphör att vara ängsliga för att stiga islamismen och dess förespråkare på tårna. Det är på tiden att bli mer opartiska i sin rapportering och övriga ställningstaganden vad gäller Israel/Palestina.
På tal om källkritik, så är det en högst berättigad fråga varför FN, olika organisationer samt media, litar så mycket mer på en islamistisk terrororganisation och deras uppgifter, än på den enda demokratin i Mellanöstern och tillika den enda judiska nationen i hela världen. Det är en enkel fråga och den måste kunna besvaras!
Sist och slutligen undrar jag och flera med mig var antirasisterna håller hus när det gäller antisemitism. Detsamma gäller feministerna och me too-upproparna: var befann de sig när judiska flickor och kvinnor blev utsatta över bestialiskt våld, även sexuella övergrepp, av Hamas-terroristerna? Det är avskyvärt hur de har vänt bort blicken mot dessa judiska/israeliska flickors vittnesmål om det fruktansvärda de varit med om. Det finns bland dessa de som till och med anklagat judinnorna och israeliskorna för att bara ljuga. Nu måste det bli ett stopp på detta och det minsta man kan kräva är att hyckleriet och de dubbla måttstockarna genast upphör.
Ledsen och upprörd