Foto:

Inför coronatest i hamnarna

Nu när Åland varit stängt ett bra tag så har min längtan efter mina goda kompisar David och Robert blivit kraftfullt överväldigande. Kan ni öppna gränsen. Detta har satt mig i ett djupt hål präglat av ensamhet och förtvivlan. Sömnlösa nätter bestående av tårar och okontrollerad ilska som oftast går ut på katten min oftast i form av verbala utskällningar. Det har satt mig i en nedåtgående spiral som är på väg att leta sig ner mot en djup djup nedstämdhet. Likt en tornado så har mina tankar dag in och dag ut gjort det svårt för mig att få något gjort då jag har tappat möjligheten att tänka klart.

En fråga som oftast våldgästar mitt hjärnkontor är: Kommer jag någonsin få se mina kära vänner och när isåfall, Robert och David har varit mina bästa kompisar sedan en lång tid tillbaka och utan dem så är jag ingenting. Simon K som är en annan exakt lika god vän har gång på gång sagt att han längtar efter Marcus och hans trevliga sällskap men på grund av de stängda gränserna så är allt förstört och det onödiga mentala lidandet fortsätter. Tillsammans måste vi på Åland kämpa för att återfå den frihet som länge har varit vårt kännetecken och då turism är vår största inkomstkälla så behöver vi snabbare än snabbast ett sätt att börja rulla igång ekonomi. Allt jag vill är att omfamna mina vänner och sitta och skratta med varandra med en god Godby grillburgare i handen min och en pucko chokladdryck i andra. Ett förslag som jag med massa andra är att minska antalet på båtarna och inför Coronatest vid varje på/avstigning.

En ensam, arbetslös och hyfsat nyinflyttad lirare som är i starkt behov av mina goda och saknade vänner.

Hittat fel i texten? Skriv till oss