Konsekvenserna från kriget i Mellanöstern bara ökar

Kriget i Iran går nu in i sin fjärde vecka. Effekterna på världsekonomin har börjat synas på riktigt och kommer fortsätta sippra ner de kommande månaderna, också på oss på Åland.

Två huvudsaker avgör hur stora de ekonomiska konsekvenserna blir. För det första hur länge Hormuzsundet hålls stängt. För det andra hur mycket infrastruktur som förstörs. Om olje- och gasterminaler bombas sönder räcker det inte att sundet öppnas. Infrastrukturen måste repareras. Det tar månader eller år.

Internationella energimyndighetens chef varnade förra veckan för en av de största energikriserna någonsin. Trots att Europa inte är lika beroende av olja som tidigare är transportsektorn fortsatt det.

Även om vår olja inte kommer från Mellanöstern påverkar den strypta tillgången världsmarknadspriset. Det får nästan omedelbara effekter på priset att tanka bilen eller traktorn. Det höjer också kostnaderna för transporter både med lastbilar och, inte minst för Ålands del, sjöfarten.

Problemet är att effekterna bara blir brantare desto längre det pågår. Många länder har betydande reserver av olja och gas, men om de inte fylls på tar de i något skede slut. Vissa asiatiska länder har redan brist medan exempelvis Kina och Sydkorea infört exportförbud av flera raffinerade oljeprodukter.

Världsekonomin använder drygt 100 miljoner fat olja per dag. Det finns ingen extrakapacitet i världen som kan ersätta de 20 miljoner fat som per dag transporterades genom Hormuz. För Europa är det här en påminnelse varför arbetet för att elektrifiera våra ekonomier och den gröna omställningen måste fortsätta. Det gör oss mindre sårbara för händelser utanför vår kontroll.

Det som nu händer i Mellanöstern är nästan exakt det som många hade befarat i fall av krig.

Iran har länge hotat att stänga Hormuzsundet, och har planerat för det här. Därför är det ingen överraskning att de anfaller oljeinfrastruktur och grannländer för att kraftigt påverka turistbranschen och de stora flygplatserna i regionen, två andra ekonomiska motorer.

För Irans regim är det en existentiell kamp att överleva och man vill maximera omvärldens ekonomiska förluster för att få USA att ge upp.

Det som kan få slut på kriget är sannolikt att regimen får försäkringar om att de inte snart blir anfallna igen. Man vill lära omvärlden en läxa som avskräcker nya anfall.

Det andra som kan få slut på kriget är att regimen faller. Det finns ändå få tecken på att det håller på att ske.

Båda alternativ har dessutom sina kort- och långsiktiga effekter. Ingen i väst önskar att den iranska regimen fortsätter, dessutom ännu mer radikaliserad och fylld av revanschbegär. Samtidigt vill man inte se ett sönderfall av den iranska staten i ett inbördeskrig.

I brist på goda alternativ måste man greppa efter de minst dåliga. Men också de är få samtidigt som konsekvenserna av kriget drabbar allt fler sektorer.

Mitt i allt är Ryssland största vinnaren då kriget gör att ryska staten får in 100-150 miljoner euro mer per dag för sin olja och gas. Pengar som går direkt till krigskassan och kan förlänga anfallskriget i Ukraina.

Viktigast nu är att få slut på kriget och öppna Hormuzsundet för att bromsa inflationsökningen och undvika en finanskris med risk att skapa politisk oro på olika håll i en världsekonomi som redan var bräcklig och med svaga offentliga finanser.

Mats Löfström

Riksdagsledamot