Ledare
Ålandstidningen har granskat stadens juristfakturor och i spåren av granskningen uppstår en mängd frågor om ansvar.
Daniel Eriksson
När fakturorna duggar tätt och svaren saknas
Mariehamn » Hundratusentals euro i juristfakturor, oklara roller och bristande överblick. Mariehamns stad står inför en kostsam påminnelse om vad svag styrning och otydligt ansvar kan kosta skattebetalarna.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Juristfakturorna duggar tätt i Mariehamns stad, vilket Ålandstidningen kunde avslöja i fredagens tidning. Bara hittills i år landar notan på cirka 42.500 euro för stadsledningens arbetsrättsliga frågor, och trenden är tydligt ökande.
En del av dessa kostnader är kopplade till konflikten mellan stadsmiljöchefen och stadsdirektören. Det handlar alltså om en ren intern angelägenhet.
Totalt sett de två senaste åren har staden dessutom anlitat juridiska tjänster från en och samma firma för flera hundratusentals euro.
Att man anlitar externa juridiska tjänster kan i många fall anses rimligt, men givetvis går det alltid att diskutera priset. Det ska också sägas att staden varit inblandad i flera juridiskt komplexa frågor, vilket kan motivera delar av kostnadsökningen.
Däremot är det alarmerande att rollerna och ansvarsfördelningen är oklara och att ingen tycks ha haft ordentlig överblick. HR-chefen har attesterat fakturorna och säger att hon agerat som ”arbetsgivare”, men medger i efterhand att styrelseordföranden borde ha konsulterats. Stadsstyrelsen har dessutom i dagsläget ingen klar bild av vad fakturorna gäller.
Juristfakturor på dessa nivåer är inte någon bagatell. Det handlar om stora belopp samtidigt som hanteringen av ärendet leder till en fråga om förtroende.
Tar vi frågan något varv till så väcks dessutom frågor om upphandling. Återkommande direktupphandlingar från samma leverantör kan vara ett problem om varje uppdrag inte bedöms som separata.
Med tanke på den sammanlagda volymen, tidigare kritik mot Mariehamns upphandlingar och stadens egna direktiv är det fullt rimligt att kräva en genomlysning av om tjänsteköpen faktiskt gjorts i enlighet med stadens egna regler.
För med tanke på att staden, vilket Ålandstidningen tidigare rapporterat om, har haft ett ramavtal som möjliggjort ett betydligt lägre pris, 150 euro i timmen mot dagens 280 euro i timmen, gör att frågor om upphandling, styrning samt kontroll blir än viktigare att ställa.
Att de höga juristkostnaderna även varit ett problem som stadsledningen pekat på är något som är värt att poängtera. Vad Ålandstidningen erfar har stadsledningen äskat om pengar för att anställa en jurist, men förslaget har inte funnit gehör politiskt. Således blir det svårt för Mariehamnspolitikerna att säga att de inte vetat om att problematiken existerat.
Juristfakturor på dessa nivåer är inte någon bagatell. Det handlar om stora belopp samtidigt som hanteringen av ärendet leder till en fråga om förtroende. Inte om mariehamnarnas förtroende för en enskild tjänsteman utan för staden som sådan.
Slutligen är alla dessa typer av konflikter något som stjäl uppmärksamheten från stadens verkliga uppdrag. Det skuggar också den verksamhet som staden dagligen servar sina kommuninvånare med. Det är olyckligt och gynnar ingen. Så kanske en reflektion kring det vore på sin plats när stadsledning och styrande politiker nu ser över helheten. Vad är bästa nästa steg för mariehamnarna? Har man svaret på den frågan vet man också vägen framåt.
