Ledare
Att inte ens få svar på sin sommarjobbsansökan är förödande för en ung människas motivation.
Unsplash
Så enkelt är det att lära unga ge upp
Arbetesmarknad » Din ansträngning är inget värd, ge upp. Det är signalen man som arbetsgivare sänder till sommarjobbssökande ungdomar när man inte ens bekräftar att man fått ansökan.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Varje vår skickar massor av ungdomar sina allra första jobbansökningar. De formulerar personliga brev, grubblar över vad som ska stå i ett cv som ännu inte rymmer någon arbetslivserfarenhet, och trycker på skicka-knappen med en blandning av hopp och nervositet. Det minsta de förtjänar är ett svar.
Det är en första signal om hur den världen fungerar. Och signalen som tystnaden sänder är förödande. Den säger: du är inte värd besväret. Din ansträngning spelar ingen roll.
Petter Lobråten
Ändå är tystnaden det vanligaste bemötandet. En stor andel arbetsgivare återkommer helt enkelt aldrig till dem som sökt sommarjobb. Ansökan försvinner in i ett svart hål. Veckor går. Till slut förstår den unge att svaret var inget svar alls.
Det kan tyckas vara en bagatell sett från arbetsgivarens skrivbord. Men för den sextonåring som för första gången sticker ut hakan och visar att han eller hon vill ta ansvar, vill bidra, vill vara en del av vuxenvärlden, är bemötandet allt annat än en bagatell. Det är en första signal om hur den världen fungerar. Och signalen som tystnaden sänder är förödande. Den säger: du är inte värd besväret. Din ansträngning spelar ingen roll.
Det handlar inte om att varje sökande har rätt till ett jobb. Det handlar om värdighet. Ett kort mejl: ”Tack för din ansökan, tyvärr kan vi inte erbjuda dig plats den här sommaren” tar några minuter att formulera och kan med enkla medel automatiseras. Men för mottagaren gör det en avgörande skillnad. Det säger: vi såg dig.
Forskning om ungas inträde på arbetsmarknaden pekar entydigt i samma riktning. De första erfarenheterna av arbetslivet har oproportionerligt stor inverkan på hur unga ser på arbetsgivare, på samhällets institutioner och på sitt eget värde. En ung människa som möts av respekt, om så i form av ett avslag, lär sig att systemet fungerar. En ung människa som möts av tystnad lär sig motsatsen.
Men det finns också en annan sida av myntet. Den arbetsgivare som faktiskt vill anställa en ung sommarjobbare möts av ett regelverk som inte alltid gör det enkelt. Arbetsrättslagstiftningen ställer krav på skriftliga riskbedömningar, utsedd handledare, begränsade arbetstider, förteckningar över förbjudna arbetsuppgifter och vårdnadshavares godkännande för de yngsta. Därtill kommer krav på introduktion, dokumentation och tillgång till företagshälsovård.
Mycket av detta är välmotiverat, ungdomar ska skyddas. Men summan av alla bestämmelser kan bli avskräckande, särskilt för småföretag. En liten restaurang eller en butik på landsbygden som vill ge en femtonåring chansen till ett första jobb kan tveka inför det administrativa merarbetet. Resultatet blir att den unge som vill arbeta och den arbetsgivare som vill ge en chans inte hittar varandra, inte på grund av bristande vilja utan på grund av byråkrati.
Om vi menar allvar med att vilja ge unga en väg in i arbetslivet måste vi börja i båda ändarna. Arbetsgivare måste svara på ansökningar och visa att de ungas ansträngning betyder något. Lagstiftaren måste se till att skyddsreglerna är proportionerliga och lättillgängliga, inte en juridisk djungel som skrämmer bort arbetsgivare. Det första mötet med arbetslivet ska inte bli en lektion i likgiltighet, och inte heller i byråkrati.
Så till alla arbetsgivare: svara. Svara alla. Svara även dem ni inte kan anställa. Och till lagstiftarna: gör det enklare att säga ja.
