Obunden samling uttrycker allt fler åsikter som tycks hämtade från Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och den yttersta högern i USA, bland annat genom att fortsätta sin kamp mot människors rätt och frihet att definiera sin identitet själva.
Lagtingsledamoten Stellan Egeland bjuder in till en föreläsning där en debattör hävdar att förnekandet av biologiska könsskillnader skadar alla barn och leder till försämrade skolresultat. Detta är djupt problematiskt. Det finns ingen modern forskning till grund för ett sådant påstående. Däremot vet vi att det biologiska könsskillnader har en viss betydelse, inte minst under skoltiden.
Professor Martin Ingvar, hjärnforskare och professor vid Karolinska Institutet, har bland annat gjort en rapport för den svenska regeringen: Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat, där han avslutar med att ”Det finns anledning att ta skillnaderna mellan pojkar och flickor i skolprestationer på allvar och göra det utifrån en arv-miljömodell. Annars riskerar svaga analyser leda till felaktiga och otillräckliga insatser för en bra skola där både pojkar och flickor utvecklas till sin fulla potential.”
Det vi vet är att alla barn och ungdomar behöver få möjlighet att förstå och analysera sin tillvaro och diskutera den på ett konstruktivt sätt. Alla barn behöver även bli bemötta som individer med sina egna personliga förutsättningar och behov – inte som ett kollektiv där alla med samma kön eller hudfärg eller annan kategoritillhörighet förväntas ha dels samma förutsättningar och dels samma behov.
Därför är det djupt problematiskt att ta in en föreläsare som David Eberhard som drar upp så skarpa linjer mellan barn av olika kön.
Obunden samlings Rene Janetzko har i en insändare problem med att barn i tidig ålder funderar över sin könsidentitet och menar att de skulle skada dem. Han menar samtidigt att barn känner av att de inte får yttra sig fritt och påstår att barn och ungdomar borde få mer motgångar och att föräldrar inte ska bekräfta dem så mycket. Det är inte vad jag ser i mitt arbete med ungdomar. Det finns en större frihet i dag att få utvecklas som ung. De gamla stereotypa normer som stoppat människor tidigare har öppnats upp, och det är befriande för dem som upplevt förtryckande normer om hur man borde vara, se ut och bete sig.
Jag kan enas med de obundna om att det finns mycket att göra på barn- och ungdomsområdet. Det tufft att vara barn och ung i dag, och det förvånade mig att i den senaste valanalysen inte hitta barn och unga med som en prioriterad fråga.
Det åländska samhället behöver skapa fler möjligheter för unga att i trygga sammanhang få diskutera livets viktiga frågor, i skolan såväl som på fritiden, med vänner såväl som sina familjer och med andra vuxna. Tillfällen där vi vågar problematisera normer, där det ges utrymme att fritt tänka, formulera och samtala om svåra frågor där de flesta inte har ett rätt eller ett fel. Från ungdomsforskning lär vi oss att unga behöver bearbeta sin identitet, att de behöver arenor, såväl fysiska som mentala, där man kan pröva och utvecklas och alla behöver hitta något som de är bra på.
Det Åland behöver är en ungdomspolitik som skapar förutsättningar och ser till att barn- och ungdomsarbetet och skolverksamheten på olika sätt bidrar till att unga kan känna sig delaktiga, blir tagna i anspråk och kan bidra, känner tillhörighet, samhörighet och sammanhang, kan ta ansvar och på olika sätt kan utveckla sina resurser och förmågor.
Mia Hanström, ungdomsarbetare specialiserad på jämställdhet
och aktiv medlem i Socialdemokraterna
