Inga avtal behöver rivas för att försvara Åland

Få – om ens några – är de frågor som inte tål att diskuteras i dagens ljus, och så ska det också vara i ett öppet, demokratiskt samhälle. Att major Daniel Forsells avhandling om hur man i tre steg med stöd av internationell rätt kan riva upp Ålands demilitarisering väcker uppmärksamhet är inte heller oväntat. Rysslands oberäknelighet och totala nonchalans inför internationell rätt och ingångna avtal ställer politiken på sin spets, såväl nationellt som internationellt.

Hotet ligger i luften.

Daniel Forsell själv säger att han inte vill att värnpliktiga från Nylands brigad ska riskera att sätta livet till i försvaret av Åland. ”Kommer vi inte till Åland i tid, är det de här människorna, mina kolleger och bekanta ansikten, som utsätts för onödig fara”, säger han till Hufvudstadsbladet. Han menar att det är svårare att återta ett område som redan ockuperats av en fiendemakt.

Vidare resonerar Daniel Forsell kring folkrättsliga avtal och det som kallas ”rebus sic stantibus”, det vill säga att situationen ändrats. Med andra ord skulle demilitariseringen vara så föråldrad att det finns fog att riva upp den. Men här är de flesta folkrättsexperter eniga. Så länge ett multilateralt avtal respekteras av alla parter finns det ingen orsak till förändring, inte ens på grund av ett ändrat säkerhetsläge.

Forsell missar också här demilitariseringens starka symboliska värde, som är av stor vikt inte bara för ålänningarna själva utan också i ett internationellt sammanhang. Inte sällan något Finland stoltserar med utåt. Men i hans värld är den åländska identiteten underordnad säkerheten.

HBL:s ledarskribent Torsten Fagerholm spinner vidare på den tråden när han på ett von oben-aktigt sätt talar om hur ålänningarna definierar sig. Ledaren antyder att Ålands status för ålänningarna själva snarare skulle handla om känslor än förnuft, och att här kan komma att behövas terapi. Att använda ordet själavård är förvisso ett stilistiskt snyggt grepp, men resonemanget andas elitism.

I andra sidan av ringhörnan står två betydligt mer sansade och sakliga röster, Ålands riksdagsledamot Mats Löfström samt tidigare försvarsministern och före detta SFP-basen Stefan Wallin. Budskapet de för fram är tydligt: även om det i teorin finns juridiska möjligheter att riva upp demilitariseringen är det inte politiskt försvarbart – något man på högsta politiska nivå i Finland också konstaterat i samband med Utrikesministeriets egen utredning 2023.

Precis som Stefan Wallin noterar i HBL har Finlands Natomedlemskap gjort både Åland och Finland mycket tryggare. Det finns en praktisk beredskap och försvarsplan. Vid Natos högkvarter i Bryssel är man väl medveten om Ålands strategiska läge och hur det ska hanteras, poängterar han, utan att han för den skull bagatelliserar de rädslor som Daniel Forsell lyfter fram.

Trampade Forsell måhända på ömma tår? Ja, förmodligen. Avhandlingen har, om inte annat, rört upp känslor.

Men det finns en väsentlig skillnad mellan ”den här frågan kan man diskutera” och ”det här måste vi diskutera”. Och att hävda att folkrätt och internationella avtal är underordnade säkerheten är en farlig väg att vandra.