För service på svenska, var god dröj

Bygglingruppens förslag på nu självstyrelselag hemlighålls till dess att översättningen till finska är klar. Samtidigt står Finlands konsumentförbund i åländsk radio och förespråkar en lösning för e‑identifiering som enbart fungerar på finska. Två exempel på samma sak. Svenskan prioriteras bort när det blir obekvämt. 

Detta samtidigt som vi inte har kollektivavtal på svenska och lagstiftningsförslag fortsätter komma in enbart på finska. Oftast med motiveringen att man inte hinner med översättning till svenska. Samtidigt som det enligt lag är tydligt och klart att myndighetskontakter som berör Åland ska skötas på svenska. 

Vad är det som egentligen pågår? Är språket viktigt bara när det passar myndigheter och organisationer, men inte när det är lagstadgat? 

Vi kan börja med att konstatera att en finsk översättning av Bygglingruppens rapport givetvis inte är felaktig i sig. Tvärtom är det rimligt att så viktiga frågor är tillgängliga också för finskspråkiga. Det intressanta är snarare att det blev viktigt just i detta fall, medan det många andra gånger inte alls anses viktigt. Eller snarare: när saker ska översättas till svenska är det tydligen inte lika viktigt som när det ska översättas till finska. Inte hålls slutsatser på finska hemliga tills de finns tillgängliga på svenska.

Samtidigt berör denna fråga först och främst det enspråkigt svenska Åland och Finland har dessutom svenska som officiellt språk. Frågan gäller även det åländska folkets rätt till självbestämmande. Därför blir frågan högst relevant att ställa: varför är det så viktigt med en  översättning denna gång och varför ska det behöva ta sådan tid? Detta samtidigt som svensk översättning negligeras nästan dagligen. 

Det andra exemplet på att något är ordentligt snett är när Finlands konsumentförbund står i åländsk radio och förespråkar i praktiken finskspråkiga lösningar för e‑identifiering. Inte en sekund ägnas åt att lösningen i praktiken är på finska och att det i sin tur utgör en stor risk för ålänningar då det är lätt att bli av med pengar när man ska utföra ärenden på ett språk man inte behärskar.

Detta samtidigt som åländska konsumenter dagligen utsätts för stora brister i svenska när man handlar produkter och tjänster. Var är fokus? Varför är inte Finlands konsumentförbund intresserat av att lösa den frågan? Varför nämns inte att Svenska Finlands folkting har påpekat att digitala tjänster måste fungera på svenska och att brister kan vara ett brott mot de språkliga rättigheterna? 

Svenskan kan aldrig tas för given. Det blir dessutom allt tydligare att bristerna i svenska blir allt större i Finland. Svenskspråkiga får inte samma information som finskspråkiga och signalen från myndigheter är att det inte är så viktigt när det gäller översättning till svenska. Tid och medel finns inte till översättning, anges ofta som orsak. Det är dravel. Kostnaden är inte ett problem, det är priset för att leva upp till lag och löften.

Om Finland ska vara tvåspråkigt kostar det. Om Åland ska vara enspråkigt svenskt kostar det. Men svenskan är också en enorm fördel och resurs för landet Finland. När ska man börja se möjligheterna med det? Kanske det börjar med att fler av oss säger ifrån när svenskan inte fungerar. För det är dags att sätta ner foten på riktigt om svenskan ska ha en roll även i framtiden.