Är Polen Europa?

Det bör inte väcka någon förvåning när det i någorlunda tillförlitliga nyhetsmedier rapporteras att de ungefär 1,6 miljoner flyktingarna i Polen som flytt krigets Ukraina eller var där redan tidigare då EU har försett Polen med åtskilliga, inte alltid väl hanterade, miljarder euro som bidrag för en antik infrastruktur och en outvecklad ekonomi.

Ländernas historia och relationer till varandra är ingen solskenshistoria och med jämna mellanrum har de inte ens existerat som självständiga politiska enheter utan utgjort delar av antingen det Habsburgska riket, Tysklands föregångare Preussen eller Ryssland under tsarer som någon Nikolaj eller Alexander eller sovjetiskt.

Att de har ganska mycket gemensamt som mest objekt för andra starkare makter har dock inte gjort att de på något sätt delar någon ömsesidig solidaritet med mycket gemensamt eller sympati för varandra. Dels har det mest katolska Polen, med vilka gränser det än haft, inte uppskattat det mest ortodoxa Ukraina var än deras gränser gått, om de ens haft några sådana.

Det som nu hänt är att regeringen i Warszawa under tryck från polsk opinion har begränsat de förmåner ukrainare trots allt hade i landet. Eller rättare sagt andra flyktingar där hade än mer begränsade rättigheter än ukrainarna.

Det måste utan tvekan inte bara vara ett polskt fenomen, utan det unika Europa tycks rent allmänt vara berett att skjuta sig självt i foten och inte inse att Europa behöver arbetskraft liksom konsumenter om vi ska hantera klimat, upprustning och dessutom betala för en eventuell återuppbyggnad av Ukraina när realismen på krigets båda skyttegravssidor äntligen infunnit sig.

Även om det är Polen som påtalas här finns det inte någon anledning för det övriga Europa, senare tillkomna medlemmar som Rumänien eller Tjeckien, eller västra Europa med exempelvis Frankrike och Italien att känna sig stolta över sin hållning till invandrare från Ukraina eller längre ifrån. Att till varje pris begränsa invandring oavsett folkopinion för hade vi ännu telefonkataloger så skulle det synas att åtminstone hälften av befolkning i Wien eller Marseille mest består av invandrare vilket inte ens uppmärksammas i dag.

Om européer ska fortsätta ägna sig åt sex veckors semester och kraftigt subventionerad sjukvård är detta inte möjligt utan invandring. Detta utan att alls nämna vem som ska försvara det egna landet och bekosta vapnen.

Peter Andersson