Ska inte politikerna också ta ansvar för sparkraven?

I dessa tider talas det mycket om att samhället måste spara. Nedskärningar diskuteras inom flera områden och många verksamheter förväntas effektivisera och minska sina kostnader. Det är något som både personal och invånare förväntas anpassa sig till.

Därför väcks frågan: varför gäller inte samma ansvar för våra politiker?

I Finland valde politikerna att sänka sina löner som en del av sparåtgärderna! Det sänder en viktig signal om att alla delar på ansvaret när ekonomin är ansträngd. På Åland har vi däremot inte sett någon motsvarande vilja. På Åland höjde i stället politikerna sina löner med 30 procent, vilket är svårt att glömma – det är pengar som går ut varje månad. Det är pengar som går till spillo varje år!

Med tanke på att politikerna förser sig med en alldeles för hög lön samt alla dåliga beslut som görs så kan ingen undra hur politikerföraktet kan öka. För att inte tala om alla lediga veckor politikerna har! Varför tar ingen politiker upp att ledigheterna de har är föråldrade? De är grundade i ett bondesamhälle. Hur är det försvarbart i ett modernt samhälle? Hur ser det ut med sparandet inom LR?

Vi ser olika beslut som är svåra att förstå ur ett sparperspektiv. Hur kan man till exempel utöka antalet styrelsemedlemmar i ÅHS styrelse om målet är att minska kostnaderna? Varje ny styrelseplats innebär ytterligare arvoden och utgifter.

Det väcker också frågor kring lönenivåerna för chefer inom ÅHS. Är det rimligt med mycket höga chefslöner när man samtidigt talar om besparingar och effektivisering? Om sparkraven ska tas på allvar behöver de gälla alla nivåer – även politiker och ledning!

Det vore därför värdefullt att få ett tydligt svar från våra politiker: Varför sänks inte politikernas löner på Åland? Och hur motiveras ökade styrelseposter och höga chefslöner inom ÅHS i en tid då samhället ska spara?

En öppen diskussion om detta skulle vara viktig för förtroendet mellan beslutsfattare och invånare!

En engagerad ålänning