Hjälp kunderna köpa lokalproducerade varor

Under detta år har beredskapsfrågor diskuteras mycket. Kriget i Ukraina har avslöjat Rysslands aggressivitet, Finlands Nato-medlemskap har lett till frågor kring vår demilitarisering och neutralitet och osäkerhet med USA:s roll i världsordningen skapar ytterligare oro. Också ökad risk med miljökatastrofer i Östersjön kan plötsligt leda till stora problem, trafiken till Åland kan rubbas.

Debatten har förts mycket angående åländskt jordbruk. Kontinuitet och lönsamhet har varit i fokus. Frågan är dock inte så enkel som man ofta beskriver det. Det löser sig inte enbart att skuldsätta konsumenter: ”Ålänningar är sämst på att köpa lokalproducerat!!” Vilka undersökningar, vilka vetenskapliga metoder? Vi är i dag vana att fira semestern i fjärran länder och hemma florerar exotiska restauranger med spännande smakupplevelser. Inte enbart handeln på livsmedel, men även våra matserveringar kan rikta in sig på lokala produkter och recept. Vem bjuder på pizza eller kebabrulle med åländska råvaror?

Näringsfrågorna är åländsk behörighet. Kan våra politiker bli fräcka och komma med bestämmelser, vilka gynnar våra producenter och lokala handeln på matvaror? Till exempel måste alla supermarket ha en Ålandsavdelning med åländska varor, närmast kassorna. Äldre kunder och arbetande människor med brådska kunde få det lättare att hitta lokalproducerat. Lite fantasi kan leda till betydande följder.

Dagens jordbruk på Åland är inte enbart kunnande, rätta grödor och arealer. Vi är beroende av import – energi och drivmedel: olja, diesel och bensin. Det krävs också konstgödsel, bekämpningsmedel och kraftfoder.

Jag har redan nått hög ålder, men kommer ihåg när jag var litet barn och länge hade egna ransoneringskort. Och ändå levde man då delvis kvar i agrarsamhället. Vad annars minns man om krigstiden? Jo, bilar med gengas! Det var oerhört viktigt att transporterna fungerade. Jordbrukarna på Åland har stora möjligheter till lokal energiförsörjning: öppna och stora arealer till vindmöllor samt stora byggnader med mycket takyta till solceller: lador, hallar och ladugård – energi till belysning, tork och så vidare. Drivmedel då? Biogas kan driva jordbruksmaskiner och hålla transporterna på gång.

Vi känner till att John Nurminen-stiftelse redan har hjälpt vår jordbruk att skydda våra vatten med att organisera gipsspridning på åkrarna och på så sätt minskat fosforläckaget till våra sjöar, vikar och hav. Nu har stiftelsen även gjort en grundlig utredning om processen och samlingen av naturgödsel på Åland. Det gäller att vi och våra politiker, sätter scenariot i verklighet. Hoppas det nu blir mycket verkstad och mindre prat!

Rauli Lehtinen (HI)

Pensionerad veterinär