God hälsa, kreativitet och sparsamhet

Inspirerad av texter i Ålandstidningen de senaste veckorna föreslår jag här ett enkelt litet Alexandershugg för att lösa ett antal frågor samtidigt.

För det första: Barn och ungdomar rör sig alltför lite i dag, med sjukdom, trötthet, övervikt och allmän brist på livslust som följd. Det här gäller förstås inte alla, men tillräckligt många för att det verkligen ska ses som ett av vår tids stora problem. Ålands idrott uppmärksammar frågan och vill se åtgärder.

För det andra: Barn och ungdomar läser allt för lite, med påföljd att språk och ordförråd inte utvecklas, med något slags ”dumhet” som följd. Om man inte har ord för att förstå det man ser eller uttrycka det man känner är risken stor att man i stället tar till förenklade förklaringsmodeller och till slut våld mot sådana som inte råkar uppskatta samma förenkling. Det här gäller förstås inte alla, men uppenbart en sådan växande skara att det definitivt är ett av vår tids stora problem.

För det tredje: Vi har byggt ut vår offentliga sektor så mycket att det nu finns bara sparsamhet och ”nedskärningar” kvar som väg om vi inte vill öka skuldsättningen och till sist bli tvingade att montera ner hela välfärden. Förståelsen för det här verkar vara mycket svag, och vi ser hela tiden till och med välutbildade människor som nedlåter sig till att kritisera den inbesparing som rör just dem – utan att föreslå den alternativa besparing som, enligt dem, skulle vara bättre. Inte heller det här gäller alla politiker och tjänstemän, men tillräckligt många för att det ska vara vår tids absoluta grundproblem.

Mitt förslag till ”litet Alexandershugg” är att införa obligatoriska fritidsaktiviteter för alla skolelever, direkt efter skoltid. Direkt efter skoldagens slut skulle alla erbjudas ett näringsrikt och gott mellanmål och därefter idrott, kultur, läsning och religionsundervisning. Den praktiska utformningen skulle avgöras av elevernas intressen i kombination med vilka ledarresurser som kan tas fram vid de olika skolorna. Det skulle bli olika på olika platser – både vad gäller kvalitet, kvantitet och utbud. Det skulle bli obekvämt för vissa lärare och ledare. Det skulle fordra ett rejält omtag i hur vi hanterar skola, idrottsföreningar, bibliotek, kyrka och skolskjutsar.

Men det skulle också genom samordning bli billigare totalt sett för samhället. Det skulle bli betydligt mindre bilkörande. Det skulle bli lugnare och mer sammanhållna familjer på kvällarna. Det skulle leda till att precis alla barn ”tvingas” att röra på sig och få bättre kondition, läsa mer och få ett bättre ordförråd, lära sig mer om vår kultur därmed få en större förståelse för varför samhället fungerar som det gör samt lära sig mer om principen ” allt vad ni vill att människorna ska göra mot er ska ni också göra mot dem”.

Värt att göra, va? Eller ska vi igen låta drömmen om det ”perfekta och helt jämlika” bli det godas fiende?