Fler barn utan vaccin – trots att alla vet

Åland toppar en statistik som ingen vill toppa. Över fem procent av barnen födda 2023 saknar helt vaccinskydd, högst i Finland. Samtidigt säger myndigheterna att kunskapen om vaccin är god.

Så vad är det egentligen som händer?

Det enkla svaret är frestande: att människor inte vet bättre. Men det håller inte. De flesta vet mycket väl att vaccin fungerar, att mässling inte är en harmlös barnsjukdom utan något som fortfarande dödar barn globalt och som nu finns i vår närhet igen. Ett enda bekräftat fall i Stockholm i helgen, med pågående smittspårning, räcker för att påminna om hur snabbt det kan gå.

Ändå ökar antalet ovaccinerade barn.

Det är här berättelsen spricker. Det här är inte längre en kunskapsfråga, utan en fråga om förtroende. Och om känslor.

Det är lätt att avfärda vaccinmotstånd som dumhet. Svårare är att erkänna att det ofta börjar i något betydligt mer begripligt: en vilja att göra rätt, att skydda sitt barn och att inte blint lita på system. Just den mekanismen har läkaren och epidemiologen Emma Frans beskrivit träffsäkert i Svenska Dagbladet: ”fel fakta, men rätt i känslan”.

I USA har detta vuxit till en bred rörelse där kritik mot ultraprocessad mat, stress och ett ohälsosamt samhälle blandas med rena lögner om vaccin. Kombinationen är farlig just för att den innehåller en kärna av något många känner igen. Vem vill inte vara den som tänker själv, som ser igenom, som gör det bästa för sitt barn?

Problemet är att virus inte bryr sig om intentioner.

På Åland borde det här vara lättare att hantera. Vi lever i ett litet samhälle där avstånden är korta och där tilliten traditionellt har varit hög. Vi känner våra läkare, våra skolor och våra myndigheter. Just därför blir utvecklingen så tydlig här. När tilliten börjar spricka i ett litet samhälle syns det direkt i statistiken.

Landskapsläkare Knut Lönnroth pekar på flera förklaringar: inflyttning där information inte alltid följer med, människor som inte vet hur systemen fungerar, och samtidigt en global våg av desinformation som når också Åland. Det krävs inga stora grupper för att påverka siffrorna här. Det räcker med några.

Samtidigt finns en större rörelse i bakgrunden. När fler väljer bort det gemensamma, som skolan, myndigheter och rekommendationer, förändras också relationen till samhället. Hemundervisning i sig är inte problemet, men en växande skepsis mot gemensamma institutioner spiller över på utbildning, på vård och i förlängningen på vaccinationer.

Det handlar inte om att peka ut enskilda grupper, utan om att förstå en utveckling.

Kärnan ligger ändå någon annanstans. Vi har blivit sämre på att prata med varandra.

Att THL nu utbildar vårdpersonal i att möta tveksamma föräldrar i lugna samtal, utan pekpinnar och med fokus på att lyssna, säger något viktigt om vår tid. Vi har tillgång till mer information än någonsin, men mindre förtroende. Fler åsikter, men svårare att nå varandra.

Vaccination har blivit en symbolfråga. Inte för att den i sig är särskilt komplicerad, utan för att den laddats med identitet, värderingar och misstro.

Det är lockande att avfärda fenomenet som importerad galenskap från USA. Men det räcker inte. Om problemet i grunden handlar om brist på tillit, går det inte att informera fram en lösning. Den måste byggas.

Det är ganska konkret. Mässling är en av världens mest smittsamma sjukdomar. Skyddet fungerar så länge tillräckligt många har det. När det inte gör det, sprids den.