Demilitariseringen en styrka vi ska vara stolta över

Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område är unik i världen. Det är en styrka vi ska vara stolta över och inte låta förminskas av dagspolitik. I närmare 170 år har denna ordning stått fast, genom världskrig, fallna imperier och nya nationers födelse. Det är en kraft att räkna med. Inte bara historiskt utan även i framtiden.

Att vara demilitariserad betyder inte att vara försvarslös eller naiv. Däremot krävs kunskap. 

I finländsk media, främst Hufvudstadsbladet, ifrågasätts ibland Ålands status och det riskerar skapa splittring. Det är ett olyckligt resonemang och det är oansvarigt att inte reflektera över vart det leder.

När man ifrågasätter demilitariseringen ifrågasätter man inte bara Ålands försvar, utan också den åländska identiteten. Man gör ålänningarna till objekt snarare än subjekt – ett elitistiskt och nationalistiskt synsätt som inskränker en minoritets rätt att själv definiera sitt folk och sin trygghet.

Det finns de som hävdar att det saknas försvarsvilja och beredskap på grund av demilitariseringen. Historien visar att det är fel. Men då krävs det att man förstår att försvarsvilja inte bara är bundet till direkta militära insatser utan till resiliens och upprätthållande av samhällsfunktioner när det värsta händer.

Ser vi på Åland under andra världskriget kan vi lära oss en hel del om just detta. Under världskriget mobiliserades ett åländskt hemvärn som omfattade omkring tio procent av befolkningen. Åländska sjömän och rederier riskerade livet för att trygga försörjningen; nära en fjärdedel av de finländska sjömän som stupade var ålänningar och omkring 40 åländska fartyg gick förlorade. 

Det här visar att ålänningar står upp för sin hembygd och är villiga att betala ett högt pris när det värsta händer.

I dag är Åland säkrare än någonsin. Nato-anslutningen har skapat en tryggare situation än någonsin. Uppbackningen från de övriga länderna är monumental. Sveriges och Finlands försvarsmakter är tydliga med att man kan känna sig trygg på Åland. Finska statens syn på demilitarisering är också tydlig och rak. Demilitariseringen står fast. 

Lägg därtill att beredskapsarbetet på Åland är mer intensivt än någonsin. Samhällsstrukturerna är stabila och medvetna om vad som förväntas. Planeringen finns där både inom det offentliga, det privata och det ideella. 

Och för den som vill engagera sig finns alla möjligheter att göra det genom frivilliga organisationer som till exempel den frivilliga brandkåren eller Röda Korset.

Demilitariserad är inte synonymt med försvarslös, eller en ovilja att stå upp när det värsta händer. Det innebär att det finns andra lösningar än strikt militära. Demilitariseringen är även en del av att vara ålänning. 

Och det kan vara på sin plats att tänka på vad Astrid Lindgren skrev i ”Bröderna Lejonhjärta” när Jonatan uttrycker sin ovilja att döda, och när frihetskämpen Orvar säger till honom: "Om alla tänkte som du, så skulle ondskan härska i all evinnerlighet!" Varpå Jonatans lillebror Skorpan kontrar: "Om alla tänkte som Jonatan, så skulle det inte finnas någon ondska." 

Det är kanske något som är värt att tänka på i det tidevarv vi lever i när vi i dag hissar den åländska fanan för att högtidlighålla vår demilitarisering.