Åland måste tala klarspråk om klimatbalansen

Naturvårdsverket visar att Sverige 2024 släppte ut 47,49 miljoner ton koldioxid men samtidigt hade ett upptag på 54,24 miljoner ton, som SVT glömde bort i nyhetsrapporteringen. Det innebär ett nettoupptag – naturen binder mer än vad samhället släpper ut. På Åland saknas motsvarande redovisning, men uppskattningar visar utsläpp kring 0,25–0,30 miljoner ton och upptag i skog och mark kring 0,35–0,40 miljoner ton. Det betyder att Åland, liksom Sverige, i praktiken har ett nettoupptag.

Detta är inte en kuriositet utan en rättslig skyldighet. Enligt EU:s LULUCF‑förordning (2018/841) ska medlemsstater och deras regioner rapportera både utsläpp och upptag i markanvändning, skog och jordbruk. Att driva parallellt miljardprojekt som Sunnanvind, kortrutter, gröna hamnar dito varv utan att först ärligt redovisa förutsättningslöst Ålands faktiska klimatbalans riskerar att vilseleda både medborgare, väljare och EU inkl Finland. Upphandlingsrätten kräver att alla väsentliga förutsättningar anges korrekt i underlag – det gäller även klimatnytta. Om Åland i själva verket redan är ett nettoupptagande område, men ändå motiverar havsbaserad vindkraft med mera med att vi måste ”minska utsläppen”, kan det tolkas som missvisande och rättsstridigt.

Att kalla det ”idioti” att avbryta Sunnanvind blir därför en retorisk rökridå. Den verkliga frågan är om Åland uppfyller sina skyldigheter att redovisa klimatbalansen i klartext. Ålänningarna har rätt att veta om vi är nettoutsläppare eller nettoupptagare innan havet med mera auktioneras ut eller andra åtgärder verkställs. Det är inte bara en fråga om miljöpolitik – det är en fråga om juridisk trovärdighet. Och förtroende för självstyrelsepolitiken.

Fossila bilar behöver inte skrotas nu när EU retirerar när frågorna blir skarpa på runda bordet i Tyskland och i Italien. Ett gott tecken på tillnyktring enligt mig.

Vad säger Åland?

Elån