Åland håller fast vid avtal från annan tid

Stellan Egeland och Harry Jansson ställer två frågor till dem som vill diskutera en förändring av Ålands demilitarisering. Jag vill svara på dessa frågor men också påminna om att Ålands säkerhet inte kan betraktas som ett statiskt arrangemang där varje diskussion om förändring framställs som ett hot. Vi behöver konkreta förslag och ett öppet samtal om framtiden.

När det gäller den första frågan, om hur vi ska ställa oss till ett ultimatum från en främmande makt, vill jag lyfta en sak ni ålänningar är så stolta över, självstyret. Detta firar ni varje år, självstyre samt den demokratiska rätten att forma er egen framtid. Det är precis detta som står på spel här. Åland har rätt att själv diskutera och fatta beslut om sin egen säkerhet. Vi ska inte låta vår politik styras av spekulationer om vad en auktoritär stat eventuellt kan tycka om att vi använder vårt självbestämmande.

Det är också viktigt att se hot i sin rätta proportion. Ryssland har vid många tillfällen försökt skrämma både Finland och Sverige med skramlande vapen om de skulle gå med i Nato. Båda länderna gick in ändå och inga av de upprepade hoten har förverkligats. Ryssland har visat sig vara en papperstiger med mycket begränsad förmåga, något som kriget i Ukraina tydligt visat.

Ett Ryssland som knappt klarar av att ta små byar i östra Ukraina är inte ett Ryssland som realistiskt kan rikta stora militärpolitiska resurser mot Åland. Att låta sig skrämmas i förväg är inte diplomati och det är inte klok säkerhetspolitik. Verklig säkerhet bygger på att vi själva står upp för våra demokratiska processer och våra rättigheter.

Det som däremot gör Åland mer sårbart är inte diskussion om förändring, utan att sakna modern beredskap. Ett område utan tydliga säkerhetsarrangemang och utan egna skyddsmöjligheter blir en svag punkt oavsett om det är demilitariserat eller inte.

Den andra frågan gäller hur man kan tala om en regelbaserad världsordning om man ändrar ingångna avtal. Här är det viktigt att skilja på att bryta avtal och att förhandla om dem. Internationella avtal justeras ständigt när tiden förändras. Det är en del av den regelbaserade ordningen, inte ett hot mot den.

Att diskutera Ålands säkerhetsarrangemang i dagens läge är därför inte ett brott, utan en nödvändig och legitim process. Avtal ska ge trygghet, inte låsa fast oss i förhållanden som inte längre motsvarar verkligheten.

Ni lyfter diplomati som det viktigaste sättet att rädda liv. Det instämmer jag i. Men diplomati kräver trovärdighet. Det är därför hela Norden nu stärker sin säkerhet. Åland kan inte vara den enda plats i regionen där man håller fast vid ordningar som skapades i en helt annan tid.

Därför vill jag återigen be om konkreta förslag på hur Åland kan försvaras utan att jag och mina kamrater behöver ta en otroligt onödig risk om ett krisläge skulle uppstå.

Åland behöver ett modernt och öppet samtal om sin säkerhet. Det uppnås inte genom att avstå från diskussion, utan genom att våga ta den.

Kustjägare X