Ålänningar, kliv ut ur er bubbla och vakna till realiteter!

Hufvudstadsbladet har följt upp sina tidigare ledare kring demilitariseringen, och detta har återigen väckt känslor och tankar bland befolkningen på öarna. Jag välkomnar detta och hoppas verkligen på ett svar till mina frågor denna gång.

Jag har tidigare efterlyst en opinionsundersökning bland den åländska befolkningen angående demilitariseringen, HBL genomförde en gallup och resultaten är rätt så talande. Enligt dessa är befolkningen beredda på att försvara öarna ”med jaktbössor” vid behov men vill bevara demilitariseringen. Som min första fråga ställer jag denna, hur tänker ni där? Den begränsade gruppen skulle vara ensam, utan stöd av eller möjlighet till kommunikation med resten av de stridande delarna (Åland har fortfarande inte implementerat larmsystemet Erica), en sådan grupp skulle rätt så snabbt bli utslagen av en främmande makt.

Tro mig, vid ett sådant oönskat tillfälle landstiger vi nog först och frågar lov senare eftersom det handlar om större och viktigare saker än den åländska identiteten.

Detta leder till mina huvudfrågor, vad är ni på öarna så otroligt rädda för? Uppstår ett kris/krigsläge på nationell nivå berörs även Åland på grund av den strategiska betydelsen för resten av regionen, oavsett vad dokumenten som tidigare hänvisats till säger, så rädslan kan inte komma därifrån?

Är det rädslan över att pojkarna på ön ska lyda under samma skyldigheter som resten av landets pojkar? Är det där skon klämmer? Jag frågar detta eftersom ingen har påstått att hembygdsrätten berörs av en upplösning av demilitariseringen. Skulle det inte vara bättre med en egen, färdigt etablerad, tropp på ön som i samråd med Gränsbevakningen upprätthåller försvaret av öarna?

Där var mina frågor, vänligen få mig att förstå varför det är så svårt att inse fakta. Till några uppmaningar:

Vänligen sluta förlöjliga det faktum att vi på fastlandet är beredda att ta extrema risker för att försvara öarna med kommentarer som ”… några käcka gossar som gjort sin värnplikt i Dragsvik” (Barbro Sundback (S) 20.11.2025). Vi som verkligen ska offra är varken käcka eller gossar, en stor del av oss är i medelåldern med familj och barn som har svurit att försvara landet dit även Åland tillhör.

Jag uppmanar även till att de som väljer att svara på denna insändare inte upprepar för femtielfte gången samma avtal som alla tidigare gånger, det har konstaterats att dessa knappast respekteras av vår östra granne.

Kustjägare X