I november var det sex år sedan Henrique Norbiato kom till Åland. En kompis från Kanada som jobbade på Åland öppnade upp för honom att komma till MLK. Själv hade Henrique aldrig varit i Europa tidigare. Redan från början var barnen i tennisklubben hans huvudansvar. Eftersom han jobbade med barn fick han göra sitt bästa för att träna upp svenskan direkt. Han gick en fyra månaders Mediskurs i svenska och började genast använda språket. På den tiden var det enbart svenskspråkiga som jobbade i klubben.

– Nu har vi en från Frankrike och en till från Brasilien. Sinsemellan pratar vi nästan bara engelska, säger han.

Parallellt med svenskan har engelskan blivit klubbens kommunikationsspråk. De lite äldre barnen får därmed chansen att träna på sin engelska i samband med tennisträningarna.

– När de hör engelska varje vecka blir de vana.

Top tio i Brasilien

Henrique kommer från Londrina i södra Brasilien. En stad med omkring 600.000 invånare. När han var åtta år gammal började han spela tennis.

– Jag spelade också fotboll och höll på med vågsurfing. Egentligen var jag sämst på tennis, säger han skrattande.

– Men när jag var 13-14 valde jag att satsa på tennisen. Många av mina kompisar höll på med tennis och nummer ett i världen då var Guga, säger han och åsyftar Gustavo ”Guga” Kuerten.

Henrique beskriver hur mycket spelaren syntes i tv och den tennisboom som rådde i Brasilien.

– Han var jättestor. Han gick långt i alla tävlingar och när han spelade visade den statliga televisionen matcherna. Gick det någon såpopera just då fick den ge vika för tennismatchen.

Det här var en stor motivation för Henrique, precis som för många andra unga tennisspelare i Brasilien på den tiden.

– Min pappa spelade fotboll, men han köpte tennisracketar och så var vi på klubben med min bror – lekte och spelade. Han stöttade oss. Det var jätteroligt!

Som junior var Henrique topp tio i Brasilien i sin ålder. Han beskriver de två vägarna man kan gå vid så där 18 års ålder.

– Antingen satsar man professionellt, på touren, men då krävs det mycket pengar, eller så går man i college i USA, tränar och spelar i lag mot andra universitet.

Många går den sistnämnda vägen för att sedan gå in på proffstouren.

– Universiteten har bra anläggningar, utrustning och tränare. Jag tog den vägen.

Henrique studerade i delstaten Tennessee och jobbade i New York om somrarna. Men när han var 23 och slutade studierna slutade han också med tennisen. Han beskriver den tillvaro som en satsning skulle ha inneburit, fylld av att söka sponsorer och liknande.

– I stället började jag jobba med logistik för ett flygplansföretag.

Egentligen tyckte han inte särskilt mycket om jobbet och när han fick en förfrågan om att åka till Maldiverna och jobba som tennistränare för hotellgäster var svaret rätt enkelt.

– Det var en kille från Kanada jag hade spelat med som jobbade på Maldiverna och tyckte att jag skulle komma dit.

Från ögrupp till ögrupp

Henrique åkte till semesterparadiset. Det var soligt, varmt och hög luftfuktighet. Och så blev han återigen lockad till flytt. Denna gång till Åland. Han flyttade direkt från Maldiverna. Det var november när han landade i det betydligt svalare öriket.

– Jag hade aldrig varit någonstans där det var snö och jag hade aldrig varit i Europa. Allt var nytt för mig! Nytt och intressant. Jag har haft många kompisar från Europa och hade hört så mycket. Det var intressant att upptäcka lite i taget, hur samhället fungerar. Jag älskade det från början.

Henrique menar också att man överlag i Europa tar hand om idrottare på ett annat sätt.

– I Brasilien är det inte så organiserat och i USA handlar det om pengar och prestation.

Nu har det gått över sex år sedan den dagen och han inser att det kan vara svårt att se hur bra man har det på Åland.

– Om man är härifrån.

– I princip kan man bli det man vill. Här går också människor på universitetet sent och ändrar karriär efterhand om man vill. Samhället är väldigt välorganiserat och inte korrupt, utan mer transparent.

Dessutom, menar han, är folk i allmänhet mer utbildade vad gäller politik.

– Man har mer förståelse eftersom man har mer kunskap.

Henrique lyfter fram engagemanget som finns när det gäller frågor i allt från ett tunnelbygge till Föglö till att Rosella flyttar till Grekland. Att det mesta handlar om sakfrågor snarare än höger – vänsterpolitik. Och ja, han följer med i vad som händer i samhället och han frågar ofta människor vad de tycker och tänker, och menar att det blir särskilt viktigt när man inte kommer från Åland.

Barn och unga

I dag är Henrique chefstränare i MLK. Förutom tennisverksamheten som handlar om treåringar upp till seniorer och där han har hand om tre- till elvaåringarna på banan, handlar det även om planering och evenemang.

– Det är lite av allt, även padel under säsongen. Padel spelas bara utomhus här på Bollhalla, så jag coachar vår, sommar och en del av hösten.

– Jag älskar padel, inflikar han.

Han trivs med att jobba med barn och unga.

– Vi satsar mycket på de yngre och i år satsar vi ännu mer på de yngsta. Vi har en helhet för dem, säger han och berättar om att det inte enbart handlar om själva tennisträningen på banan, utan även vad det som helhet innebär att vara en klubbmedlem. Barnen ska därmed inte bara lära sig teknik, de ska också tycka om att komma till klubben. I det ingår även olika turneringar där barnen ska lära sig att komma till Bollhalla, anmäla sig och räkna poäng. Och så ordnas olika temaaktiviteter, inte minst kring olika högtider.

Henrique poängterar den viktiga kommunikationen med föräldrarna och passar på att lyfta fram föräldrar som kommer och tränar med sina barn och har kul. Just stödet återkommer han till. Henrique blickar mot en pappa och hans son som spelar på en av banorna i tennishallen som bäst.

– Ju tidigare de får en känsla för klubben, desto större chans att de blir kvar. Sedan vill vissa ha en mer seriös träning som leder till tävlingar, medan vissa vill ha tennisen som hobby.

Totalt har klubben 600 medlemmar. Av dessa är över 200 barn och ungdomar.

– Det är max vad vi kan ta.

Spelar padel

När Henrique kom till Åland började han även själv spela tennis för klubben och var samtidigt kapten.

– Då var vi i division fyra, men kom upp till division ett.

2019 fick han en armbågsskada vilket innebar en rehabilitering på ett och ett halvt år. Innan hade han hunnit med att spela i ö-spelen och fått med sig två medaljer innan han slutade. Sedan två år tillbaka spelar han padel.

– Men bara här på Åland, säger han men berättar samtidigt att klubben under sportlovet kommer att ge sig iväg till Finland eller Sverige för att tävla. Nästa steg för Åland padel är just att tävla utanför Åland.

För tidigare tennisspelare är padel ett naturligt steg.

– Det är roligt när man har spelat tennis så länge. Det är nytt, även om det är liknande.

Åtminstone en gång om året åker Henrique till Brasilien. I övrigt håller han kontakt med familj och vänner via WhatsApp. Visserligen saknar han familjen och en del kompisar där – och livsstilen – samtidigt inser han att han åker dit när alla är lediga och på gott humör, och att det känns okej att åka dit en månad just då.

– Visst saknar vi varandra mycket, men när vi ses är det fint. Vi gör alla det vi gillar, säger han och lyfter fram föräldrarnas uppmuntran i att sönerna ska göra det de vill.

– Och så spelar jag ”Dota” på datorn med min bror som bor i New York och med kompisar från Brasilien. Vi växte upp med att spela det.

– Jag är väldigt bekväm med livet här. Nu har jag varit här i mer än sex år. Jag har mina kompisar. Det är lugnt och tryggt. Jag njuter av det.

Dessutom har han fått följa med en klubb som har utvecklats och barn som växer upp.

– Det är väldigt intressant! Jag är inte bara coach längre. Jag minns själv hur det var med äldre i klubben när jag själv var barn – intrycket de gjorde. Vissa är här många dagar i veckan. Klubbatmosfären ska vara bra. Det är så du får medlemmar som bidrar och tycker om att utvecklas.

En tävlingsmänniska

2019 när Henrique blev skadad insåg han att det kan vara okej att bara vara hemma och äta en bit choklad någon gång. Han har alltid velat bevisa saker, alltid varit på väg framåt. I dag funderar han över mycket över hur mycket press vi ska ha på barnen och hur han själv pressade sig som barn.

– Jag borde kanske ha haft den hjälpen som barnen har här och tagit en tävling i taget.

Han påminner om att det handlar om att njuta och göra sitt bästa, om barnens välbefinnande och inkludering.

– Vissa har stora ambitioner, andra inte. Det viktigaste är att ha kul!

Tidigare under den här dagen har Henrique varit ute och sprungit. Det är väsentligt för honom att ta hand om sin hälsa. Han har även tävlat en del i triathlon. Och även om han är en tävlingsmänniska i grunden, säger han:

– Min hälsa och hur jag mår är det viktigaste. Varje dag måste jag påminna mig om det!