Inte hade Kristoffer Lundberg riktigt kunnat ana att han i dag skulle ha omkring 750 mjölkkor – då när han började med kor för åtta år sedan. Han har den överlägset största kobesättningen på Åland med över 450 mjölkkor hemma på Haga kungsgård och 300 på nyförvärvade Östergårds mjölk. Hans kor står för drygt hälften av ÅCA:s mjölkproduktion.

Det mjuka sensommarljuset flödar in i bostadshuset på kungsgården – in i de rymliga rummen som numera är renoverade. Kristoffer berättar om uppväxten. Om att han är född och uppvuxen i Mangelbo, Finström. Även om familjen inte hade någon bondgård själv hade hans farbror sin alldeles i närheten. Ganska tidigt kom Kristoffer därför i kontakt med olika maskiner och tyckte att de var särskilt intressanta.

I efterhand har familjen sagt att de redan då såg att det där var någonting för honom. Intresset för djur har däremot kommit senare. Egentligen hade han inte så mycket drömmar som liten, vad han minns. Och inte har han heller haft vägen utstakad eftersom han inte har ärvt någon gård.

– I stället har jag valt det själv!

Samtidigt understryker han att han har fått mycket hjälp av sina föräldrar, särskilt av sin far.

– Vi har ett jättebra samarbete. Han kan mycket mer om ekonomi och pappersbiten, men han är ett jättebra bollplank, säger Kristoffer om de praktiska frågorna kring utearbetet.

Bytte till Jälla

Efter högstadiet började Kristoffer på Ålands lyceum ”som alla andra som inte vet vad de ska bli”, som han säger. Men efter ett år tyckte hans föräldrar att han kanske kunde titta på andra skolor. På så vis hamnade Kristoffer i Uppsala, på Jällagymnasiet där inriktningen var naturvetenskaplig.

– På den tiden var det inte så mycket jordbruk. Det var ett sätt att komma bort och göra något helt annat. Jag trivdes jättebra och det var en stor personlig utveckling för mig. Jag bodde med en kille som kom från en mjölkgård, så jag skyller på honom, säger Kristoffer skrattande om att det är rumskompisen Jonas fel att det blev mjölkkor för Kristoffer.

– Vi var också hem till honom på helger, i stället för att jag åkte hit till Åland. Det var närmare.

Så summa summarum kan han i efterhand se att både hans far och rumskompisen har påverkat utfallet i hans eget liv. Efter studierna blev Kristoffer kvar i Sverige. Till att börja med vidareutbildade han sig i Linköping.

– Jag gick en driftledarutbildning eftersom jag hade kommit till insikt att jordbruk var det jag skulle hålla på med. Jag kom i kontakt med Ole Blomqvist som också styrde in mig på mjölkkor. Jag gjorde praktik hos honom. Sedan hamnade jag på en gård i Sverige, Esplunda gård. Det var kul ett tag – just då – i nuet.

Samtidigt hade Kristoffer lite planer på samarbete med Ole. Det började med att de födde upp kvigor åt Ole. Kristoffer hyrde in sig i sin farbrors ladugård i Mangelbo. Även en del maskinentreprenörsjobb kom in i sammanhanget, som snöplogning. Det där höll Kristoffer på med i kanske fem år. Sedan kom arrendet av Haga kungsgård in i bilden 2012.

– Det där med att föda upp kvigor var inte ett slutligt mål och inte heller att bara hyra in sig.

På förhand hade Kristoffer fått veta att Haga kungsgård var aktuell för utarrendering och det låg passligt i tiden för honom. Han hade också insett att det inte såldes särdeles många gårdar med jordbruk på Åland. Många lämnade in anbud på kungsgården, men själv tror Kristoffer att han hade en fördel i att han också ämnade flytta dit.

Planen var hela tiden att utvidga verksamheten och så har det blivit. Bostadshuset har renoverats och tre kostall har tillkommit under resans gång. Och nog har verksamheten kanske också växt i en snabbare takt än vad han egentligen hade tänkt sig. Omständigheterna har vägt in. I somras köpte han dessutom upp Östergårds i Gesterby av Ole Blomqvist. Ole och Kristoffer har hela tiden samarbetet på olika sätt, och nu blev övertagandet en fortsättning på samarbetet.

Leder verksamheten

Samtidigt som Kristoffer berättar om hur mycket hans verksamhet har vuxit inser han att det nog inte var riktigt så han hade tänkt sig. I dag kör han knappt några maskiner eller traktorer själv. Han har fullt upp med att hinna med i den ledarroll han har.

– Man är i den sitsen man är, säger han pragmatiskt.

– När Ole sa att han skulle sälja nu. Då fanns det inget att välja emellan.

Kristoffer konstaterar att det är bra att han har sonen Kasper som bromsar honom lite. Kristoffer har honom varannan vecka och för att få det att fungera behöver han anpassa de veckorna han har sonen efter hans behov och tider.

– Då måste jag passa dagistider och så vidare. Med djur blir man aldrig färdig, säger han om insikten att han förvisso annars skulle kunna jobba hur mycket som helst.

Han försöker att alltid tänka positivt, och så också när det handlar om att han bara har sonen varannan vecka efter separationen från mamman. På så sätt kan han ändå anpassa sitt liv till det bästa. Han inser också att hans papparoll inte innebär att sonen på något sätt blir medtvingad i traktorn, eftersom Kristoffer inte har den jobbrollen längre. Samtidigt erkänner Kristoffer att han kan sakna det praktiska, men han har insett att det är bättre att de alla har sina roller i verksamheten.

– För några år sedan försökte jag var med när vi hade toppar, men det blev inte bra. Det blir bara fel för företaget.

Kristoffer beskriver sig skämtsamt som en alltiallo, men en mer korrekt benämning är dock företagsledare. I dag har verksamheten 20 anställda och vid toppar hyrs extra personal in. Många är ukrainare. Vissa började jobba för honom redan vid starten. Han beskriver vad den prekära situation Ukrainakriget har inneburit för dem, även för dem som lever och bor på Åland på heltid – men som har familjemedlemmar kvar i Ukraina och som kanske har sparat på semesterdagar för att kunna åka dit senare. När den dagen kommer vet ingen.

– Vi har också många ålänningar som jobbar här, men inte bland dem som sköter mjölkningen.

Han beskriver hur avancerat jobb det har blivit att köra traktorer och maskiner. Att de behöver ha en bra kompetens. På bägge gårdar finns samma mjölkningssystem. De använder sig av en så kallad mjölkningsgrop där 26 kor mjölkas i taget. Kring faktumet att verksamheten har blivit så stor säger han insiktsfullt att många ser samarbetsmöjligheter tack vare det, och att gården bidrar till att skapa många arbetsplatser – både direkt och indirekt – medan andra ger honom det onda ögat. Kanske handlar det om avundsjuka.

Förebyggande arbete

Varannan vecka kommer en veterinär ut till gårdarna för ett förebyggande arbete. På så sätt blir det sällan akuta veterinärbesök. Förutom de viktiga förebyggande veterinärbesöken är foderrådgivaren en jätteviktig kugge, understryker han.

– Nästan allt går att härleda dit, säger han om vilken utfodring de får.

Dessutom finns avelsrådgivare med i helhetsarbetet.

– Kor är intressanta djur att hålla på med! Allt hänger ihop.

Dagarna är långa i verksamheten.

– Vi börjar mjölka klockan fem och det sista blir sent på kvällen – vid elva.

Och däremellan händer allt möjligt. På vintrarna har de dessutom plogningsuppdrag.

– Det blir konstant jour, dygnet runt, säger han om sin egen roll och att alltid vara tillgänglig.

– Jag kan inte koppla bort. Krånglar mjölkgropen finns ingen service här, den måste vi få från Sverige, så då måste vi lösa det. Det är likadant med fodervagnen.

Sedan han började med mjölkproduktionen på Haga kungsgård har han nog inte haft någon semester, egentligen.

– En weekend är det längsta.

När allt kommer omkring har han aldrig varit ledig, inser han. Han har inte prövat på hur det är. Samtidigt understryker han att han inte skulle ha valt den där verksamheten om han hade tänkt att han kunde vara ledig en månad.

– Då skulle jag nog hålla på med något annat.

Han pratar hela tiden i termer om vi, om personalen. Och i takt med att verksamheten växer blir det mer och mer personal, och fler och fler blir insatta och duktiga på det de gör. Så kanske kan han överlåta ansvaret och vara ledig någon gång i framtiden, funderar han.

– Men sommaren och kallaste vintern är den svåraste tiden. Ett par dagar kan jag koppla ifrån lite. Det räcker, sedan kommer jag på idéer. Det här är inte bara ett jobb, utan en livsstil. Sju dagar i veckan 365 dagar i året. Vad jag än gör så tänker jag hela tiden på det.

Visserligen ser han allt som oftast möjligheter, men visst kan han ligga och grubbla på natten.

– Kommer det ett problem måste man hitta en lösning på det.

På nytt kommer han ändå in på att han försöker se det positiva i det mesta. Det han inte kan påverka försöker han att släppa. Han väljer också att fokusera på det han själv kan göra i stället för att fokusera på vad andra gör. Han återkommer också på nytt till hur mycket verksamheten har vuxit. Att det inte var tanken – egentligen. Men att han gör det bästa av situationen just nu.

– I tankarna snurrar det mycket utvecklingsmöjligheter, men man har det här och det finns mycket kvar att förbättra i det.

Ständigt nya lösningar

Några egna fritidsintressen har han egentligen inte just nu. Allt som har med sonen att göra är det som får dominera.

– Jag får ut mest av att se honom glad.

Själv var Kristoffer en sportkille under uppväxten och nu är han tränare för sonens fotbollslag. Även om han gärna ser sport på tv, som fotboll, finns inte tiden för det just nu. Motorsport är också ett intresse.

– Det är inte lika ofta så då har man en rimlig chans att hinna med. Men all idrott är intressant.

Det är sen eftermiddag och Kristoffer susar iväg till ett annat möte. Det handlar om solceller.

– Vi har lite solceller, men jag ska titta på att utveckla det mera.

Det är ständigt nya lösningar och nya projekt i röret. Kvällarna försöker han däremot numera att ägna sig åt lite annat. De smartaste snilleblixtarna får han efter morgonens stund av att ha gjort undan lite jobb – sådär lite utåt dagen, som han säger. Och nog ser han förhoppningsfullt på framtiden. Även om det har varit utmaningar också för honom de senaste åren med osäkra tider, i allt från coronapandemi till det pågående Ukrainakriget, så handlar hans verksamhet i grunden om att ta fram livsmedel på ett hållbart och miljövänligt sätt, understryker han. Och kanske ger allt detta som händer just nu en extra skjuts till en mer hållbar utveckling.

– Det kanske skyndar på utvecklingen lite.

För han är ju positiv, Kristoffer Lundberg. Och även om han visserligen hade en vision om i vilken riktning han skulle ta sig när han började med mjölkproduktionen 2014, kanske inte resan gick exakt den vägen han hade tänkt sig.

Hursomhelst är han åtta år senare plötsligt med anmärkningsvärd råge Ålands största mjölkproducent. Och jobbet, det har blivit en livsstil.