För observanta ålänningar gick det inte att ta miste på den dos av åländsk dialekt som bröt igenom på en av tungbärgarna i några tidigare säsonger av den populära realityserien ”Vägens hjältar” på svenska Kanal 5 och Discovery+. Ett program där tittarna får följa vägassistansarbetare och bärgare i deras utryckningsarbete i Stockholmstrafiken. Och mycket riktigt handlade det om Christopher Åkerberg från Brändö som numera bor i Enköping.

Till sjöss

Det är fredag eftermiddag och Christopher har precis bärgat en buss. Arbetsdagen närmar sig sitt slut och han kan så småningom bege sig hemåt från centrala Stockholm för att ta helgledigt.

Christopher blev tidigt bil- och motorintresserad och när grundskolan var avklarad valde han att gå Ålands sjömansskola.

– Inom maskin. Jag hade tänkt blir chef. Det gick inte så bra, säger han och skrattar åt skolgången som kanske gick lite sisådär.

Efter sjömansskolan fick han jobb som lastbilsmekaniker på Transmar och jobbade där i ett par år.

– Sedan var jag till sjöss ett tag, som motorman på Godby Shipping och efter det som vakt och motorman på Viking Line.

Totalt sex år jobbade han på sjön och trivdes.

– Det var roligt, ett roligt jobb. Tyvärr tyckte min dåvarande flickvän att det var jobbigt att jag var borta så mycket. Men så var det en polare som lockade mig till Sverige, till att köra grusbil i Göteborg.

Mycket riktigt blev det Sverige för Christopher och snart var hans arbetsplats i stället Schermans betongpumpar i Stockholm.

– Efter två veckor där undrade chefen om jag ville pröva på att pumpa betong efter att först ha kört betongbil.

Christopher trivdes i Stockholm.

– Det fanns lite mer att göra där, säger han och jämför med Åland.

– Det var lite spännande. Jag trivdes med jobbet.

Bytte till tungbärgare

För fyra-fem år sedan fick han sedan chansen att börja jobba med bärgning. Christopher, som alltid har varit bilintresserad, hade så småningom upplevt jobbet med betongpumpning som lite långtråkigt. Och när det visade sig att de sökte tungbärgare i Bålsta blev han intresserad. Dessutom trodde han att han kanske skulle få lite mer ledig tid. Så han valde att testa på jobbet. Christopher hade både viljan och det tekniska kunnandet som behövdes, och dessutom förstås det obligatoriska lastbilskörkortet. Några andra formella krav finns egentligen inte för att kunna börja jobba som tungbärgare.

– Jag började med personbilsbärgning. Jag fick två dagars upplärning, sedan iväg själv. Lite spännande var det, säger han om att ha åkt iväg på egen hand för bärgning efter att egentligen bara ha blivit visad hur bilen och appen för jobbet fungerade.

– Jag åkte och hämtade bilen från chefen och så åkte jag iväg. Men det gick bra!

I samma veva hade han träffat sin nuvarande flickvän, senare även sambo och numera mamma till deras dotter. Genom flickvännen hamnade han i Enköping och det är där hemmet fortfarande finns. Kring hur det kom sig att han medverkande i tv-serien Vägens hjältar berättar han om dåvarande chefen, han som Christopher jobbade för tidigare, och som egentligen skulle ha medverkat och inte hade möjlighet. Om att han själv i stället tog chefens plats i programmet.

– Han köpte upp Team Tungbärgarna som har hand om lastbilsbärgning för Stockholmsområdet, och är med i Vägens hjältar.

Realityserien handlar om bärgare och andra ”vägens hjältar” som ser till att Stockholmstrafiken blir både säkrare och mer effektiv.

– Det var ganska roligt, säger han om filmandet och om verkligheten som skildrades, och tillägger:

– Det var ganska chill. De var aldrig i vägen på det viset, menar han och åsyftar tv-teamet med kameramännen i spetsen som höll sig i bakgrunden så att han kunde sköta det aktuella bärgningsarbetet.

Däremot kunde det bli lite stressigt efteråt, när han skulle filmas efter utfört jobb för att ge kommentarer om det aktuella jobbet. Då kunde det hända att han egentligen hade bråttom till nästa jobb.

I efterhand har han fått kommentarer av folk som har sett programmet och känt igen honom, kanske särskilt av ålänningar men även Enköpingsbor.

– Det var många gamla polare som hade tittat och hörde av sig efteråt.

Mycket jobb

När Christopher bytte arbetsgivare gick även hans roll i Vägens hjältar ur tiden. Däremot var bärgningsbilen som han kör just den här dagen med när realityserien startades upp. Christopher jobbar nu för bilbärgningsföretaget B&B, Nacka. Fortsättningsvis har han samma jobbuppgifter. Antingen kör han tungbärgare eller flakbärgare, beroende på vad som ska bärgas. Det kan handla om lastbilar, bussar, grävmaskiner – men kan även innebära att bärga och köra personbilar. Främst jobbar Christopher på södra sidan av Stockholm, men även den norra.

– I stort sett i hela Stockholm.

Christopher berättar hur hans arbetsschema kan se ut. Om passen som kan variera mellan att han jobbar från klockan 6 till 16 en vecka för att veckan därpå ha kvällspass från 15 till 21 och då även ha bakjour hela natten.

– Om nattbilen behöver ha hjälp.

Han fortsätter att beskriva hur passen löper på och kommer in på nattpassen som han i mångt och mycket har kunnat byta bort med arbetskollegor som själva inte har barn. Christophers dotter Ronja är nu ett år gammal.

– Det är bara chefen och jag som har barn, flikar han in.

Samtidigt inser han att den där drömmen om att ha lite mer ledigt som han hade när han började jobba i den här branschen kanske inte riktigt föll in.

– Vi är en man kort hela tiden så det blir förstås mer jobb.

Dramatisk bärgning

På frågan vad som är tjusningen med jobbet svarar han:

– Det är lite spänning när man kommer ut på olyckor. Det handlar om att luska ut en lösning på problem och dagarna ser verkligen inte likadana ut.

Och det är just så Christopher vill att dagarna ska vara – att den ena inte ska vara den andra lik. Även om han menar att jobbet oftast flyter på kan det visserligen hända att han råkar ut på jobb som till en början verkar helt omöjliga. Ett av de jobb som visade sig vara bland de svåraste han har varit med om uppstod när hans tungbärgare var på lagning. Han körde en lättbärgare den dagen och fick i uppdrag att få loss en flisbil som hade kört fast i en uppförsbacke. Med lättbärgaren skulle han sedan få loss den.

– Jag fick hålla på … men jag fick loss den!

Samtidigt var det dock inte en alldeles odramatisk bärgning. Det blev en klurig och långdragen uppgift att lösa situationen.

– Kättingen brast och jag fick blocket i foten.

Foten fick sig en rejäl smäll, men någon sjukvård var inte aktuell för den envise Christopher som i stället löste situationen med ett par stadigare skor som höll foten i ett mer fixerat läge.

– Det gick bra så länge foten hölls stadig, säger han småleende och berättar om flickvännens reaktion på händelsen och kring att hon inte alls var glad över att han inte sökte sig till sjukvården med sin skadade fot.

Stort bilintresse

Jobbet som bärgare beskriver han som en livsstil snarare än ett yrke. Just nu är det lite av ett generationsskifte i branschen, menar han.

– Med gamla rävar som slutar och nya, yngre, som börjar. Nu är det också mycket mer strukturerat än förr, säger han och berättar om hur branschen tidigare präglades av att firmorna var tvungna att slåss om uppdragen – vem som skulle bärga. Samtidigt menar han att priserna nu pressas genom att det numera är försäkringsbolagen som styr.

För Christopher är drömmen egentligen att starta eget.

– På grävmaskinssidan. Det är ganska speciellt och jag tycker att det är ganska roligt.

En en stor del av Christophers släkt bor på Åland. Hans besök på Åland har dock inte blivit lika regelbundna som tidigare. Coronapandemin har varit en orsak, säger han. Och hans familj har fortsättningsvis valt att vara försiktiga.

– Jag skulle gärna ha en lite större familjebåt som vi kunde åka över med.

Det var när Christopher körde betongbil som han mötte sin nuvarande sambo Camilla via jobbet. I dag kör hon för ett bergssprängningsföretag i Stockholm. De delar intresset för bilar. Själv har Christopher alltid varit bilintresserad. Kanske kommer fascinationen från hans morfar som också alltid haft ett bilintresse. Christopher började skruva tidigt, sådär i tioårsåldern hemma i Brändö. Intresset för amerikanska bilar kommer säkerligen även det från både morfar och pappa, inser han. Själv hade han alltid velat ha en muskelbil och nu har han äntligen skaffat en. En Dodge Coronette 500 av 1967 års modell. Hans chef har en exakt likadan. Christopher importerade bilen från Florida och den är nu hans stora fritidsintresse – att fixa på den.

– Nästa steg är att köpa en bil åt flickvännen!