– Vi har hellre velat hitta den bästa möjliga lösningen än att stressa, men senast i vår vill vi ha den nya lagen klubbad, säger utvecklingsminister Alfons Röblom (HI).

Som Ålandstidningen berättade i lördags är ett förslag till blankettlag för att förnya Ålands avfallshantering ute på en andra remissrunda.

I Finland infördes lagen redan 2019, och tills det att den anpassas för åländska förhållanden införs bryter ett antal kommuner mot rikslagstiftningen.

Enligt lagberedningen finns en viss tidspress. Men förslaget har väckt både frågor och kritik från så väl kommuner som Mise, bland annat eftersom både sophämtning och återvinnningsstationer ska få användas, men inte i samma områden.

Utvecklingsminister Alfons Röblom (HI) är den som leder arbetet med att anpassa avfallshanteringslagen för Åland. Enligt honom är tanken med insamlingsområdena att uppmuntra kommunerna att tänka igenom hur man strategiskt bäst hanterar avfallet.

– Grundtanken är att kommunerna ska ha ansvaret för att avfallshanteringen och sorteringen fungerar så bra som möjligt. Vi vill att de ska ta de aktiva strategiska besluten, och till det hör att hela kommunen ska vara under ett system, eller att man delar upp det i områden utgående från hur man uppfattar att det fungerar bäst. Men inte en kvadratmeter ska vara utanför systemet, säger Alfons Röblom.

En aspekt av det är antingen-eller-lösningen, som även ska bidra till en större översikt, tydligare information och en bättre slutprodukt. Som Ålandstidningen berättade i lördagens tidning baseras den nya strategin delvis på en studie utförd av Svinryggens deponi Ab, som visar att 25 procentenheter mer återvinningsmaterial sorteras ut ur det brännbara avfallet när man använder ett fyrfackskärl, i stället för ett enfackskärl vid fastigheten kombinerat med tillgång till återvinningsstationer.

– Vi gick in för antingen-eller för att hanteringen måste fungera på en övergripande systemnivå. Det finns fördelar med att flödet av avfall kan kontrolleras och systemet kan renodlas med tiden. Det stämmer att ett fyrfackskärl inte täcker hela avfallsspektrumet och att man behöver föra resten till återvinningscentraler. Men det vi ser är att det finns en stor vinst i att när fastighetsnära hämtning sker så sker det med flerfackssystem. Sorteringen blir mycket bättre, och själva poängen är ju att i en cirkulär ekonomi blir väl sorterat avfall en resurs, säger Alfons Röblom.

”Föreskrifter grund för plan”

Att gå in för kommunala föreskrifter i stället för avfallsplaner är både en överföring från den finska lagstiftningen och en lösning som Alfons Röblom tror att förenklar arbetet på marknivå.
– Vi ser ett behov av att det finns ett dokument som beskriver och bestämmer hur avfallshanteringen sker i kommunerna, och att det är ett levande och aktivt dokument med en praktisk betydelse. Om vi kan följa upp det får vi ett grepp om hela kedjan, och när det krävs aktiva beslut eller ställningstaganden har kommunerna en bättre grund för att ta smarta beslut och ett strategiskt ansvar. Och landskapsregeringen får dokumentation utan massor av byråkrati eller extra pappersarbete, säger han.

Att använda och uppdatera föreskrifterna kan i sig bli en grund att bygga landskapets avfallsplan på, anser han.

– Föreskrifter är mer handgripliga än en plan. Sedan är det klart att man måste följa med att verktyget fungerar. Landskapsregeringen har också ett ansvar för att ha en plan, och det är där helhetsgreppet ska tas. Den vi har nu är föråldrad, och när vi förnyar den kan kommunernas föreskrifter bli en grund för hur systemet faktiskt fungerar och vad regeringen behöver anpassa sig till. Det är svårt att säga vad som blir hönan och vad som blir ägget här, men båda ska ju korrelera med varandra, säger han.

”Se värdet i investeringar”

Alfons Röblom säger att det på ett sätt är bråttom att få lagändringen på plats, men att man inte för den sakens skull vill stressa fram en icke-optimal lösning.

– Ja, det finns en tidsaspekt. Vi vill få anpassningarna klubbade och klara så att vi kan få det här till lagtinget så fort som möjligt. Trots det har jag ändå velat göra den här processen så lyhörd och öppen som möjligt. Det är tydligt att sopfrågan engagerar och ibland irriterar, så nu när vi ska ta ett helhetsgrepp har jag inte velat stressa utan verkligen hitta den bästa möjliga lösningen, säger han.

Han säger att målsättningen är att ha lagen klubbad med god marginal innan mandatperiodens slut.

– Vi är lyhörda, men det behöver fattas ett beslut. När remissvaren kommer tillbaka gör vi de ändringar som behövs, och sen skickar vi vidare det till lagtinget. Min målsättning är att vi ska ha blankettlagen klubbad senast i vår.

I Eckerö kommuns utlåtande uttrycks att det känns som om lagstiftaren försöker uppnå någon outtalad målsättning eller syfte. Enligt Alfons Röblom handlar lagändringen inte om att landskapet ska tvingas in i någon form av Mise-liknande system.

– Nej. Vi utgår från de fakta och den forskning som finns, där det syns att fastighetsnära hämtning med flerfackssystem är det som ger bäst sortering. Vi måste kunna vara modiga och se värdet i att få rena fraktioner, och se att vi gör en stor insats och tar ansvar för att återvinningen ska fungera på systemnivån. Behöver man göra investeringar eller förändringar hoppas jag att man kan se värdet i det.