Mycket har hänt i Ytterby Jomala, sedan Ålandstidningen besökte ”Finlandskabelns hjärta” i oktober i fjol. Det dåvarande stålskelettet står sedan ett par månader färdigt som en 40 meter lång och 20 meter bred grå låda. Eftersom den är i två våningar är den sammanlagda golvytan 1.600 kvadratmeter.
   Det var åländska Eriksson Bygg Ab som uppförde byggnaden. Svenska ABB är huvudentreprenör för projektet och har sedan årsskiftet intensifierat arbetet med de många installationerna. På onsdagen har projektledaren Ola Ekström rest till Åland för det månatliga mötet med beställaren Kraftnät Åland.
   – Jag skulle säga att allting framskrider som planerat. Vi har lovat att leverera en färdig omriktarstation till den 30 november och det kommer vi att hålla, säger han.
  Tillsammans med ABB:s tekniskt ansvarige på platsen K-G Danielsson visar omriktarstationen för Ålandstidningen.
  – Vi börjar här, där växelström ska ledas ut i det åländska högspänningsnätet, säger Ola Ekström och pekar på tre kablar som leds ned under jord i 800 meter i riktning mot de nyligen monterade kabeltorn som förbipasserande ser i centrala Ytterby.
Jättelikt kylsystem
Så långt sträcker sig alltså det åländska elnätet. När strömmen passerar in i omriktarstationen leds den först genom ett stort antal avledare, brytare och mätaggregat. Sedan går ledningarna in till en transformator, placerad på byggnadens insida för att inte föra för mycket oväsen i naturen. Utanför byggnadens västra vägg finns en mycket stor kylanläggning.
  Transformatorn väger 83 ton. När den har fyllts med olja väger den 150 ton.
  – Oljan utgör isolering för att förhindra överslag, men den cirkulerar också till kylanläggningen och har på det sättet dubbla funktioner, säger Ola Ekström.
  På fackspråk heter det att transformatorn möjliggör en anpassning av nätspänningen – alltså den spänning som når landskapets vägguttag – till en lämplig ventilspänning, som passar bäst att omvandla till likström.
Bryts om någon öppnar dörren
Från transformatorn leds den nu i lämplig spänning transporterade strömmen upp till omriktarstationens övervåning.
  – Vi kan gå in och titta nu, men när stationen är i bruk så kommer spänningen att brytas så fort någon öppnar den här dörren. Det är inte säkert att vistats här uppe på grund av risken för överslag, säger Ola Ekström.
   den futuristiska och högteknologiska övervåningen leds strömmen – fortfarande i tre ledningar – genom ett antal mätanordningar före den når tre fasreaktorer med skärmar som skyddar mot elektromagnetisk kraft.
Fotoförbud
Från fasreaktorerna leds strömmen genom golvet till omriktarstationens hjärta: själva omriktaren.
  – Här vill vi inte att ni tar några foton. Det är inte så många som vet hur man bygger en omriktare, men desto fler som skulle vilja veta, säger Ola Ekström.
  Utan att avslöja några industrihemligheter kan omriktaren beskrivas som en luftig anordning där var och en av de tre ingående ledningarna möts av 18 stycken halvledarstaplar.
  – Genom att använda dessa på ett listigt sätt så kan vi omvandla växelström till likström och vice versa, säger K-G Danielsson.
  Som sista stopp på rutten visar Ola Ekström två oansenliga kablar som kommer upp ur golvet.
–   Det här är kablarna som leder strömmen från Nådendal. Den läggs som bäst ned i havet och det arbetet borde vara färdigt kring midsommar.
Mindre förluster vid transport
Vad tjänar då allt detta till? Grovt förenklat kan man säga att energiförlusten för ett leda elektrisk ström långa sträckor – i synnerhet om det sker under vatten – är mycket lägre om det sker i form av likström.
  Det var behovet av att leda ström från det svenska fastlandet till Gotland som fick ABB:s föregångare Asea att ta fram tekniken.
Likström, som i motsats till växelström har en konstant riktning, möjliggör också anslutning till två eller flera från varandra åtskilda elnät. Möjligheten att omvandla växelström till likström är alltså en förutsättning för att Åland ska kunna importera el från Sverige samtidigt som man säljer överflödig vindkraftsel till Finland.
Mer än Åland någonsin har behövt
Likströmmen som kommer från Finland har en spänning på 80 kilovolt. Den monumentana effekten är drygt 100 megawatt, vilket ska jämföras med att den hittills högsta förbrukningen på Åland har varit 67 megawatt. Finlandskabeln tillgodoser alltså Åland med 50 procent mer el än vad vi någonsin har behövt.
  – Det är vanligt med en buffert i den här typen av projekt, eftersom strömförbrukningen ökar på alla ställen i världen, säger Ola Ekström.
Hur länge det tar att få ut den finländska elströmmen i det åländska elnätet beror på i vilket beredskapsstadium Kraftnät Åland väljer att hålla den obemannade omriktarstationen. Vid full beredskap tar det några millisekunder, om stationen måste startas upp vid ett oväntat avbrott på Sverigekabeln kan det ta upp till 20 minuter.
  Endast några timmar per år behöver omriktarstationen stängas ned för att underhållas. Till exempel fläktarnas filter kan bytas med bibehållen spänning.
Hur långt har arbetet framskridit i dag?
– Vi är klara till 85 procent. När kabeln kopplas i efter midsommar fortsätter vi med omfattande tester. Vi har testkört kontrollutrustningen mot en simulator i åtta månader redan, säger Ola Ekström.

Robert Vickström