Vid 18-tiden i torsdags kväll skulle Bengt Koskinen gå den sedvanliga rundan med sin hund. En halvtimme innan promenaden uppträdde hunden ovanligt oroligt.– Han stod vid fönstret och morrade som tusan, det brukar han inte göra. Jag försökte se vad som pågick men fick inte syn på något speciellt, säger han.I normala fall får hunden, en blandning mellan lapsk vallhund och border collie, gå utan koppel. Av en slump råkade Bengt Koskinen dock ha honom kopplad under promenaden.– Det var nog tur det, annars hade jag troligtvis inte haft någon hund kvar, säger han.Svart huvudUnder promenaden gick de förbi ett grönsakslager i närheten av hemmet, när de hade passerat ungefär halva lagret dök vargen upp vid vägkanten.– Jag blev så överraskad att jag inte riktigt kom mig för att ta upp mobiltelefonen för att ta en bild, säger Bengt Koskinen och fortsätter:– När jag väl fann mig i situationen och satte handen i fickan försvann vargen. Jag hann med andra ord aldrig ta någon bild.Han säger också att vargen stod och viftade på svansen för att försöka locka till sig hunden.– De lär ska göra så, min hund ville ju springa dit men eftersom den var kopplad lyckades jag undvika det mötet.Hur långt avstånd hade ni till vargen?– Inte mer än 20 steg, den stod bara och tittade på oss en stund innan den försvann igen.Hur stor var den?– Större än min hund, och betydligt grövre. Jag skulle gissa på cirka 50 centimeter i mankhöjd. Det konstiga var att huvudet på vargen nästan var svart.Bengt Koskinen säger sig ha fått en tankeställare av mötet med vargen.– Men jag är inte rädd, vi fortsätter nog gå samma runda men jag lär nog vara mer uppmärksam framöver.

Peter Pussinen