Vid den här tiden skulle läkarstudenten Fredrik von Beetzen, som i sommar har jobbat som läkarvikarie vid hälsovårdscentralen i Mariehamn, varit på väg till Liberia i Västafrika. Som Ålandstidningen berättade i juli planerade 26-åringen att vid en privat vårdklinik bistå bland annat dem som drabbats av den ebolaepidemi som plågar landet.
Men en vecka in i augusti fick Fredrik von Beetzen ändra höstens planer.
– Jag fick ett meddelande från klinikchefen och FN:s polischef i landet som mycket starkt avrådde mig från att resa dit.
Personal smittades
Fredrik ville sedan tidigare hjälpa till med sjukvårdsarbetet i ett mindre bemedlat land. Att valet föll på Liberia berodde på att en vän till familjen som arbetar för FN i landet kunde förmedla kontakter till den privata vårdkliniken.
– Jag beslöt mig för att åka dit före den pågående ebolaepidemin bröt ut. När jag sedan nåddes av nyheten om utbrottet tänkte jag att jag ändå skulle åka så länge ingen personal vid kliniken hade smittats.
Men i månadsskiftet juli–augusti – samtidigt som världspressen rapporterade att två amerikanska volontärarbetare i landet smittats av det dödliga viruset – skedde precis det.
– Liberias enda infektionssjukhus blev fullt och ebolasmittade togs in på vårdkliniken där jag skulle ha arbetat. Personalen där smittades och två av dem avled senare.
Sjukvården går på knäna
Världshälsoorganisation WHO rapporterade i början av veckan att hälften av de 3.069 personer som har rapporterats smittade av ebolaviruset har avlidit. Närmare 700 stycken av de ebolarelaterade dödsfallen har inträffat i Liberia.
WHO räknar därtill med ett stort mörkertal – bland annat begravs kroppar som inte har testats för smittan nattetid utanför den tätbefolkade huvudstaden Monrovia.
– Sjukvården går på knäna. Ebolasmittan prioriteras, men behovet av annan sjukvård kvarstår förstås, säger Fredrik von Beetzen.
Slutför studierna
I dag arbetar han sista dagen för sommaren på hälsovårdscentralen och därefter väntar en månads semester i hemstaden Stockholm.
I oktober inleder han det sista studieåret på läkarutbildningen i Rumänien.
– Sedan får vi se vad som händer. Jag är fortfarande intresserad av att hjälpa människor i mindre bemedlade delar av världen och skulle kunna tänka mig att arbeta i någon organisation som sysslar med sådant, säger Fredrik von Beetzen.

Robert Vickström