Förra veckan den 13 april medverkade 88-åriga Thea Söderholm i en intervju och berättade om ensamheten hon upplever som äldre och änka. Under coronapandemin har situationen blivit ännu mer kännbar.

– Jag saknar samtal, sa hon till Ålandstidningen.

Efter att tidningen hade kommit ut började Thea Söderholms telefon gå varm. 

– Det är över tjugo människor som har ringt och vill ha kontakt, andra äldre som också sitter ensamma och saknar någon att prata med. Jag har förstått mer än någonsin hur stort behovet av samtal är, säger hon.

Visst är det trevligt att känna sig eftertraktad, men den stora mängden telefonsamtal blev till slut överväldigande. Nu måste Thea Söderholm säga stopp till flera nya bekantskaper.

– Jag är redan 88 år och jag kan tyvärr inte bli vän med dem alla, jag orkar inte. Men man vill ju inte heller vara oartig. Jag hade inte väntat mig det här, det var en total överraskning.

Thea Söderholm har skrivit ner kontaktuppgifter till de som har ringt och det finns några hon kan tänka sig att hålla kontakten med.

– Jag har tagit upp namnen och vi får se hur det utvecklar sig. Det är till och med tre herrar som har ringt. Herre jösses, jag hade inte tänkt mig att det skulle bli sådan rusning. Men att byta lite tankar, tala om hur det var förr och hur det blir i framtiden, det gör jag gärna.

Socialministern: Oroar mig

Social- och hälsovårdsminister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) tycker att det stora gensvaret är ett tydligt exempel på att äldres sociala behov inte är tillfredsställt.

– Det är helt självklart att de har blivit påverkade av isoleringen, jag lider med dem. För oss som arbetar pågår livet ändå, vi är fortfarande en del av något. Men för dem som är ensamma och äldre har situationen förvärrats. Många har inte träffat släktingar på nästan ett år. Vi är människor av kött och blod, vi är gjorda för att kramas. 

– Jag tror inte vi ännu ser vidden av hur det här har påverkat vårt psykiska mående och det oroar mig. Det är ofantligt skönt att många nu har fått sina två sprutor, då kan man ändå se ljuset i tunneln, för det har varit tufft.

Har det gjorts tillräckligt mycket för att stötta den här gruppen?

– Man kommer bli tvungen att titta noga på och analysera om det hade gått att göra på andra sätt. Framförallt inom kommunerna, de ansvarar för äldreomsorgen. Jag vet att man verkligen har försökt komma med lösningar för att få äldre att prata med andra, både på boenden och inom hemvården. Man måste dock komma ihåg att det var en ny situation vi hamnade i, men det är klart att man alltid kan göra om och göra bättre.

Vad har du för uppmaning till läsarna?

– Försök sträck ut en hand till de äldre. Om man har någon som bor nära en, som man vet är änka eller änkling och ensam, tycker jag man kan våga bjuda in sig själv på en kaffe utomhus på terrassen.