Rapporterna avlöser varandra och landskapsrevisionens granskning av Åda visar på ytterligare en myndighet med stora brister.
Åda präglas av år av kritik från det åländska näringslivet och från andra myndigheter. Många gånger har kritiken inte kunnat kläs i ord förutom att verksamheten varit oroväckande dyr. Men nu sätter granskningsrapporten ord på problemen.
Organisationen saknar styrning och kostnaderna i olika projekt skenar. Landskapsrevisionens bedömning av Åda:s verksamhet kan sammanfattas med ett enda ord: slöseri.
Det är sju år sedan den digitala agendan antogs. Det var ett bra initiativ där samordning skulle ge det offentliga Åland möjlighet att anta digitaliseringen.
En digitalisering som är av största vikt för att det offentliga ska klara av såväl framtida ekonomiska som personella utmaningar. Men det dröjde inte länge förrän problemen hopade sig. Otydlighet i överenskommelser och utmaningar i styrning ledde till brister i verksamheten.
Åren gick och Åda tillställdes allt mer medel i takt med att politiker uppfattade att organisationen var på rätt väg. Samtidigt knakade det rejält i fogarna ute hos berörda myndigheter. Brister i hantering av ärenden, kunskap och ledning var frågor som återkom ofta. Inte minst upplevde de brister i Åda:s digitaliseringsstrategi.
När landskapsrevisionens granskningsrapport nu presenteras bekräftas många av farhågorna.
Behovet av en organisation som Åda är stort, men det behövs en styrning som kräver tydligt ägarskap. Med rapporten har det klart och tydligt framkommit att bristerna är påtagliga och omfattande så insatser behövs. I första hand måste det ske på landskapsnivå där ett helhetsgrepp måste tas gällande ägarskapet över Åda. Men Åda har även en styrelse som måste ta ett större ansvar.
Styrelsen med Anders Wiklund som ordförande måste se över sina rutiner och hur man styr organisationen. Det är skattemedel som förvaltas och dessa ska förvaltas med stor försiktighet. Det har inte gjorts.
Vi ska komma ihåg att Åda genomfört en rad positiva saker för det offentliga Åland. Men turerna kring misslyckade projekt som löne- och pensionssystem, e-röstning och inte minst upphandlingen av alarmsystem gör att landskapet måste ta ett större grepp. Det går inte att se mellan fingrarna bara för att det som helhet är lugnare i organisationen.

Det är bra att landskapsrevisorernas kritik kommer fram. Det ger alla möjligheter för samtliga involverade att ta ett helhetsgrepp och ta nästa steg. Inte stanna i skyttegravspositioner likt konflikten mellan lotteriinspektionen och landskapsrevisionen utan ta nästa steg och komma ihåg att det förflutna är en prolog – det är vad vi gör näst som är det viktiga.

Daniel Dahlén