Åland har både behörighet och råd att börja tänka i nya banor.
VÄLKOMMEN TILL Åland, det självstyrda landskapet med Nordens lägsta kommunalskatt. Vi erbjuder inte bara många lediga jobb och en chans att bo vid havet. Vi kan nu också stolt berätta att vi gått in för en kommunalskattegaranti. Om du hittar någon annan kommun i Norden som har en lägre kommunalskatt så lovar vi lägga oss under den. Alltsammans är möjligt tack vare vår självstyrelse. Genom att utnyttja den på bästa möjliga sätt kan landskapet Åland i dag ge alla som bor här en kommunalskatt på svårslagbart låga 10 procent.

DRÖMMAR?
Förmodligen.
Men mot bakgrund av glädjerapporterna från den offentliga ekonomin är det ändå värt att ställa frågan om det kunde bli någonting mer än bara det. Att landskapets ekonomi går som tåget är en sanning sedan många år tillbaka. Klumpsumman växer och flitpengen likaså. Men som en färsk Åsub-rapport visar, presenterad i måndagens Ålandstidning, ser det nu också allt ljusare ut för kommunerna. Bakom ligger ett nytt landskapsandelssystem, vilket betyder mer pengar från landskapet till tidigare hårt pressade kommuner. Men också ökade skatteinkomster för kommunerna. Pengar är ingen bristvara på Åland, i varje fall inte på det offentliga Åland.
SÅ HUR utnyttja det på bästa sätt? Det traditionella svaret är det som händer nu. Landskapet lägger lite på hög och mycket på konsumtion. Och kommunerna får mer stöd. Inte för att Åland nödvändigtvis vill pytsa ut allt, utan för att Åland "måste det". Åland skulle gärna, heter det i varje fall i politiska utfästelser, i stället låta pengarna arbeta vidare ute i samhället med hjälp av kloka skattelösningar. Men eftersom självstyrelsen saknar skattebehörighet går inte det, självstyrelsen sitter fast i en bidragsekonomi. Därför kan beslutsfattarna inte göra annat än att fortsätta gödsla ut överskottet.

DET ÄR en del av sanningen, men inte hela. Självstyrelsen är på flera sätt bakbunden, så långt stämmer det. Åland har inte en lika utbyggd ekonomisk självstyrelse som många andra europeiska autonomier, så långt stämmer det också. Men lika sant är att självstyrelsen i sin verktygslåda också har en rad ekonomiska verktyg som i dag inte används maximalt. Att utnyttja dem på ett mer kreativt sätt skulle vara ett mindre traditionellt svar på vad som kunde göras under de goda tider Åland nu lever i.

NÅGOT NYTT förslag är det inte. Flera partier på oppositionsbänken har tidigare varit inne på det, men också det nuvarande regeringspartiet centern så sent som under höstens valrörelse. Vad partierna säger är att Åland med hjälp av framför allt kommunalskatten kunde skapa nya villkor. Pengarna kunde få stanna kvar hos folk och företag, för att där förökas och mångfaldigas. I stället för att de ska vandra genom det offentliga maskineriet. Vad de också säger, och det är det riktiga sprängstoffet, är att Åland redan i dag kan göra det. Kommunalskatten är åländsk behörighet, inte finländsk.

SÅ HUR kommer det sig att steget från vallöfte till lagförslag verkar så långt? Varför utnyttjas inte dagens självstyrelse fullt ut, innan Åland kräver mer? Varför gör sig självstyrelsen mer rörelsehindrad än den egentligen är? Kanske det har att göra med något så mänskligt som bekvämlighet. Det är lättare att skylla bristande förmåga på någon annan, i det här fallet ett Helsingfors som inte vill släppa skattebehörigheten, än att på egen hand ta tag i saken. Självstyrelsen har i dag behörighet och förmodligen också råd att tänka i nya banor. Men det krävs också rejält med politiskt mod för att förverkliga en kaxig slogan som Åland - Nordens lägsta kommunalskatt.

Niklas Lampi