När presskonferenser med dagliga uppdateringar om coronasituationen avlöser varandra är politiker snabba med att framhäva att de inte lider brist på respekt för mänskligt liv och hälsa så fort den ekonomiska situationen kommer på tal. Samma fenomen syns både på Åland och i våra närområden.
Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om pengarna i sig när man pratar om de ekonomiska effekterna av coronapandemin och undantagstillståndet som råder. Det är också viktigt att minnas att folkhälsan och ekonomin inte är ställda mot varandra, utan snarare har en gemensam fiende.
I tider av ekonomisk kris befinner sig snabbt även det psykiska måendet hos allmänheten i kris.
Det är därför inte cyniskt att prata om näringslivets förutsättningar under en pågående samhällskris, eftersom det inte bara är viruset i sig som är ett hot mot den mänskliga hälsan. Även där handlar det om att rädda liv.
Konsekvenserna av undantagstillståndet riskerar just nu att kosta just det – liv.
En grupp, som till följd av de konsekvenser undantagstillståndet har för ekonomin, kan ses som en riskgrupp för psykisk ohälsa är företagarna. De går nu på knäna när folksamlingar förbjuds och köpkraften minskar. De ser sina livsverk krascha och sin ekonomi raseras.
De anställda inom den privata sektorn lever också i stor ekonomisk otrygghet när arbetsplatser samarbetsförhandlar och varslar om permitteringar.
I förra veckan hade man på Ams ännu ingen samlad bild av hur många ålänningar som kommer att drabbas av uppsägningar, permitteringar och samarbetsförhandlingar. Men det handlar om tusentals människor, sa biträdande myndighetschef Yvonne Aspholm till Ålandstidningen på torsdagen.
Att en ekonomisk kris kostar samhället också i form av ohälsa och människoliv är ingen nyhet. Historien har visat att en ekonomisk depression med all säkerhet både skulle leda till mänsklig depression och faktiskt skörda liv.
I en ledare i Dagens industri (19.3.2020) lyfter man upp en studie från 2015 som visar att vart femte självmord är kopplat till arbetslöshet.
Dessutom drabbas en generation unga personer som precis ska ta sina första kliv in på arbetsmarknaden. När arbetsplatser inte ens har råd att hålla kvar sina ordinarie anställda, hur ska man då kunna finansiera sommarjobbare?
Bland dem som drabbas finns också familjer med stora bostadsskulder där kanske till och med båda försörjarna snart står utan jobb och inkomster.
Det finns dessutom en stor grupp människor för vilka struktur och rutiner är avgörande för hälsa och välmående och som nu far illa. Och det finns ytterligare många fler som drabbas.
Genom den andra tilläggsbudgeten, som nu kallas en resursbudget och som tagits fram enkom för att lindra de samhällseffekter det nya coronaviruset för med sig, erbjuder landskapsregeringen (LR) bland annat ett likviditetsstöd för företag.
Åtgärden är nödvändig, och på kort sikt är krediter viktiga för de företag som har ekonomiska muskler att våga låna. Det innebär dock att de allra flesta mindre företag sannolikt inte kan ta del av stödet.
På lång sikt behöver företagen däremot tjäna pengar igen, och de måste kunna se inkomster inom överskådlig framtid.
I stunder av panik fattas drastiska beslut, och det måste göras när samhällets liv och hälsa hotas. Dock kommer man till en punkt när man måste börja väga konsekvenser i beslutsfattandet.
Nu då de kritiska åtgärderna och strukturerna för att hantera smittade och minska smittspridningen finns på plats är det tid för LR att lyfta blicken, ta ett helhetsgrepp över krissituationen och genom strategiskt ledarskap visa riktningen för hur samhället ska ta sig upp ur ravinen och hitta kursen framåt igen.
Nu behöver såväl näringslivet som samhället i stort hopp om framtiden. För det krävs att LR har en långsiktig strategi för Ålands ekonomi. Det är en extremt tuff uppgift man står inför, men det är också en av politikens viktigaste.
I många länder hävdar man nu att det här är den värsta krisen sedan andra världskriget, och Åland är särskilt hårt drabbat av alla kringeffekter. Marknaderna för flera av Ålands viktiga branscher har försvunnit samtidigt som skatteinkomsterna sviker.
Det är nu extra viktigt att inte glömma bort ekonomins betydelse för människors hälsa.

Fredrika Fellman