När landskapsregeringens budget presenterades under gårdagen var det en budget med en hel del framåtsyftande förslag och idéer. Samtidigt är det tydligt att de stora reformerna saknas. Desto tätare är det med tillsättande av arbetsgrupper och inte minst andas budgeten en framtidstro. En förhoppning om att allt ska lösa sig bortom hörnet. Att saker och ting fort ska återgå till det normala. Samtidigt vill regeringen få en fullmakt för att uppta lån om sammanlagt 77 miljoner euro.

Vi är vana med att landskapsbudgetar ofta innehåller ett smörgåsbord av åtgärder där fokus ofta ligger på att öka kostnaderna för de offentliga Åland.
Nya lagar och politiska förslag leder till en ökad kostnadsbörda, men för den delen ofta även en uppfattad ökad servicenivå.
Åland befinner sig i en situation där det är dags att både gasa och bromsa. En situation där vi bygger morgondagens Åland genom aktiva beslut om vad vi ska låta den offentliga sektorn finansiera och var resurserna ska läggas för att stimulera bland annat det näringsliv som nu tar den stora smällen.
En smäll som kommer att påverka vår gemensamma framtid på ett avgörande sätt. Med det sagt kunde budgeten med fördel innehålla mer tankar kring effektivisering och modernisering av det offentliga Ålands ekonomi. Den som söker det i denna budget kommer således bli besviken.
Budgeten är utan överraskningar. Kanske är det som den sittande landskapsregeringen vill? Skapa ett lugn och ge en känsla av att allt kommer att ordna sig. Faktum kvarstår dock, Åland står mitt i en av de största ekonomiska kriserna någonsin och vi kom in i den utan att ha lyft från finanskrisen. Därför blir det väldigt intressant att notera att budgeten innehåller mer stöd och bidrag än näringslivsstimulerande åtgärder. Stimuleringar genom ändringar av lagstiftning och bättre verksamhetsförutsättningar för det åländska näringslivet. I synnerhet om man betänker att det är en borgerlig regering som står bakom budgeten.
Visst finns funderingar kring modernisering av till exempel näringsrätten, men var finns en tydlig markering att det offentliga inte ska konkurrera med det privata? Inte bara i ord utan i handling.
Var är privatiseringarna genom konkurrensutsättning av allt från vägunderhåll till fastighetsförvaltning? Det är bara några tydliga exempel som kunde skapa fler jobb och samtidigt leda till en effektivare landskapsförvaltning.
I ärlighetens namn är det lätt att förstå svårigheten att landskapsregeringen inte kommer med några större reformer. Arbetet med pandemin är påfrestande för en relativt liten beslutande organisation, men samtidigt skvallrar budgeten lite om att det är en brokig samling partier som ska enas om en gemensam politik, vilket även syns i regeringsprogrammet.
Känslan av att det blir lite tungt och segt sipprar igenom. En känsla som är underlig eftersom landskapsregeringen har varit bra på att komma med snabba insatser och stöd under coronan.
De åländska landskapsregeringarna har över tid och oavsett politisk sammansättning haft otroligt svårt att ta till konkreta inbesparingar för att effektivisera och ställa om det offentliga Ålands ekonomi och möjliggöra tillväxt. Det fortsätter i och med denna budget och det kommer framtidens ålänningar att få betala för. För upptar landskapsregeringen ett lån om 77 miljoner euro utan att ställa om så har vi tagit lån för att fortsätta som vanligt och det räcker inte för att vi ska klara de utmaningar som vi står inför.
Åland har förändrats och pandemin har bara skyndat på den förändringen. Under en överskådlig framtid kommer saker och ting inte bli som det var före – varken på Åland eller i resten av världen.
Om vi inte passar på att anpassa oss till denna nya verklighet kommer Åland stå på den förlorande sidan. Visst kan det låta negativt men vi måste vara realister. Det krävs bara en liten analys av de åländska samhällets ekonomi under 2000-talet för att inse att Åland har stora utmaningar. Oavsett pandemi eller inte.

Daniel Dahlén