När statsminister Sanna Marin (SDP) förra veckan meddelade att grundskolorna ska öppna igen den 14 maj hänvisade hon till hälsomyndigheternas bedömningar.
Enligt internationella rapporter har nämligen barn med coronavirussmitta visat mycket lindriga symtom och i Finland ser situationen likartad ut. Institutet för hälsa och välfärd (THL) konstaterade nyligen att inte ett enda barn i landet hittills har varit i behov av sjukhusvård på grund av allvarliga symtom. Enligt THL har barn inte heller, och det är det argumentet som verkar ha vägt tungt inför regeringens beslut, i samma utsträckning som vuxna fungerat som smittkällor.
Flera andra europeiska länder – Norge, Österrike, Tyskland och Danmark för att nämna några –har dessutom redan öppnat skolorna igen, eller är i färd med att göra det.
Ett tungt vägande skäl är förstås barnens hälsa. För barn med osunda hemförhållanden kan skolan erbjuda en stabil och trygg miljö, med vuxna som lyssnar eller – om barnet inte berättar – åtminstone har möjlighet att agera vid misstankar om att allt inte står rätt till.
Tre veckor in på skolstängningen ringde Ålands ombudsmannamyndighet runt till kommunernas barnskydd för att se om det går att säga något om huruvida antalet barnskyddsanmälningar ökat eller minskat. För det största barnskyddsområdet Mariehamn-Jomala-Lemland såg man en minskning, vilket är oroväckande. Myndighetschefen Johanna Fogelström-Duns konstaterade att det här betyder att skyddsnätet, som ska fånga upp barn som far illa, inte fungerar just nu.
När närundervisningen återupptas får de berörda barnen åtminstone ett andningshål på några veckor innan skolorna åter igen stängs, den här gången för sommaren.
Förstås finns det också de som helst skulle ha sett att närundervisningen skulle ha återupptagits först till hösten, bland dem en del lärare som lyft fram den korta tid som skolorna de facto kommer att vara öppna innan sommarlovet tar vid. Men det som borde väga tyngre är den chans skolan nu får att kartlägga elevernas inlärning under distansundervisningen, och om det finns behov av det, planera för de extra stödbehov som kan finnas i höst.
Vid presskonferensen i onsdags fick Sanna Marin frågan om det alls var rätt att stänga skolorna den 16 mars. Hon svarade att hon anser det, och att beslutet togs utgående från den information man hade vid den aktuella tidpunkten. Samma princip torde gälla beslutet att återuppta närundervisningen: Är bedömningen att smittskyddsargumentet saknas finns det ju inte heller någon poäng med att hålla skolorna stängda.
En utmaning för skolorna blir dock att följa regeringens anvisningar för hur den grundläggande undervisningen ska ordnas. En av de viktigaste punkterna, att fysisk kontakt ska undvikas, ter sig som en omöjlig ekvation att få ihop. Hur löser man till exempel den saken när det kommer till skolskjutsarna?
Personalen åläggs också att endast jobba med en och samma barngrupp och både raster och måltider ska ordnas inom den egna klassen. Dessutom ska de utrymmen som används vara större än normalt, vilket säkert väcker huvudbry hos både våra största och minsta skolor.
De åländska skolorna löste situationen då de med mycket kort varsel skulle ställa om till distansundervisning, och det kommer man att göra nu också – förutsatt att man får klara och tydliga direktiv om vad som gäller.
Men skolfrågan är bara en del av landets exitplan. I går kväll presenterade regeringen sina riktlinjer för hur man på ett kontrollerat sätt ska börja lätta på de övriga restriktionerna. Från den 1 juni blir det bland annat tillåtet med offentliga sammankomster med upp till 50 personer, arbetspendling mellan Åland och Sverige möjliggörs, dessutom ska restauranger och kaféer få öppna gradvis och utlåningsverksamheten vid biblioteken återupptas.
Vad gäller undervisningen på högre nivåer – vid gymnasier, högskolor, universitet och så vidare – meddelade undervisningsminister Li Andersson (VF) under gårdagens presskonferens att statsrådets rekommendation är att distansundervisningen fortsätter vårterminen ut. Från mitten av maj är dock anordnarna av undervisningen fria att själva ta beslut om, och i så fall i vilken mån, man vill erbjuda närundervisning. Hon förvarnade också om att begränsningarna inom skolsektorn kan komma att vara i kraft även när höstterminen inleds.
Både skolsektorn och det övriga samhället har en ny verklighet och en ny vardag att förhålla sig till – och göra det bästa av.

Annika Kullman