Under pandemins framfart har den åländska självstyrelsen blivit allt mer vingklippt. På område efter område har vi bevittnat hur Helsingforsregeringen kört över den åländska självstyrelsen och det åländska folkets rätt till självbestämmande.
Med detta som bakgrund beställde Ålands landskapsregering en juridisk analys av den finska regeringens hantering av Åland under pandemin. Analysen genomfördes av professor Martin Scheinin, välrenommerad professor i juridik med gedigen erfarenhet från bland annat Helsingfors universitet. Därutöver ledamot av Finska vetenskapsakademin och medlem av FN:s människorättskommitté. Således är den nu Florensbaserade professorn ett tungt namn, som ger tyngd till rapportens slutsatser.
Analysen av den finländska regeringens hantering av självstyrelsen är glasklar. Hanteringen av Åland under coronans tid är inte korrekt och självstyrelsen har åsidosatts på ett icke juridiskt korrekt sätt.
Ålänningarnas rätt att själva hantera de behörigheter man har inom ramen för självstyrelsen går inte att ifrågasättas – även om undantagsförhållande råder.
Med största säkerhet kommer analysen bli föremål för diskussion. Inte minst i det fortsatta arbetet gällande revideringen av självstyrelselagen. Ett arbete som kommer få ny fart och nya vinklar i och med denna analys.
Hur landskapsregeringen tänker tillämpa rapporten i detta läge är inte beslutat och framför allt är det inte klart hur den ska tillämpas gentemot de uppenbara fel som den finländska regeringen, enligt analysen, gjort under pandemin. Det skulle dock vara mycket förvånande om vi inte får se en juridisk prövning av hela hanteringen av självstyrelsen under pandemin. Det skulle för samtliga parter vara det enda rimliga. För att därigenom få ett klart och tydligt besked gällande den juridiska delen av frågeställningen.
Åland har genom analysen vunnit en delseger. Samtidigt måste vi vara noga med att konstatera att förhållandet mellan Helsingfors och Åland inte är något som enbart kan eller ska stipuleras genom lag. För i grund och botten handlar det om det åländska folkets rätt till självbestämmande. Då krävs politiska överenskommelser och en ömsesidig förståelse för varandras villkor. Därför är det lika viktigt att analysen används som en ögonöppnare för Helsingforsregeringen. Att förståelsen för Åland, som autonomi, stärks samt att myndigheter och politiker i Helsingfors känner en stolthet att inom landet ha en autonomi som bidrar till helheten. Det skulle alla vinna på.

Analysens slutsatser ger Åland råg i ryggen. Och kanske är självstyrelsen starkare än vad verkligheten under senare tid gett sken av.
Det är även intressant att konstatera att hela frågan visar på vikten av att vi på Åland får en djupare insikt i våra särrättigheter. Att vi äger frågorna och kan dem på ett djupt plan.
För även om analyser av experter är bra måste vi få en djupare förståelse för våra rättigheter och arbeta mer aktivt med bland annat självstyrelsen och demilitarisering. I alla fall om vi vill ha kvar våra rättigheter – för ingen annan kommer att prioritera självstyrelse och demilitarisering om inte vi själva gör det.
I slutändan handlar det inte om huruvida vi kommer att hantera pandemin annorlunda än vad Helsingforsregeringen väljer att göra – utan det handlar om att vi själva får välja hur vi vill göra.
Analysen visar att det finns förutsättningar för Åland att själv välja väg. Samtidigt står det även klart och tydligt att en ökad koordinering och ett ökat samarbete mellan Helsingfors och Åland under undantagsförhållanden vore önskvärt och att det borde stipuleras hur det ska genomföras.
Det är lätt att hålla med Scheinins formuleringar kring samarbete och ett mer koordinerat samarbete skulle även kunna gälla utanför undantagsförhållanden. För den modell vi har i dag fungerar inte tillfredsställande. Låt oss därför hoppas att berörda politiker tar med även den slutsatsen i de fortsatta diskussionerna gällande revideringen av den åländska självstyrelsen.

Daniel Dahlén